Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Mensjevikerna och bolsjevikerna under det rysk-japanska krigets och den första ryska revolutionens period (1906—1907) - 3. De taktiska meningsskiljaktigheterna mellan bolsjevikerna och mensjevikerna. Partiets tredje kongress. Lenins bok ”Socialdemokratins två taktiska linjer i den demokratiska revolutionen”. Det marxistiska partiets taktiska grundvalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ryska revolutionen, skulle vara ur stånd att säga, att
revolutionens slagkraft minskar, om bourgeoisin drar sig undan. Ty
först när bourgeoisin drar sig undan, och böndernas massa
uppträder aktivt revolutionärt vid sidan av proletariatet, skall
den ryska revolutionen i själva verket börja få verklig
slagkraft, först då skall det verkligen bli den största
revolutionära slagkraft, som är möjlig under den
borgerligt-demokra-tiska omvälvningens epok. För att kunna konsekvent slutföras
måste vår demokratiska revolution stödja sig på sådana
krafter, som är i stånd att paralysera bourgeoisins ofrånkomliga
inkonsekvens, det vill säga är i stånd att just ’föranleda den
att dra sig undan’." (Sammastädes, s. 121.)
Det är den taktiska grundsatsen om proletariatet som ledare för
den borgerliga revolutionen, den taktiska grundsatsen om
proletariatets hegemoni (ledande roll) i den borgerliga revolutionen,
vilken Lenin utvecklade i sin bok "Socialdemokratins två taktiska
linjer i den demokratiska revolutionen".
Det var en ny inställning av det marxistiska partiet ifråga om
taktiken i den borgerligt-demokratiska revolutionen, vilken på ett
djupgående sätt skilde sig från de taktiska inställningar, som
hittills funnits i den marxistiska arsenalen. Hittills hade dessa gått
ut på att den ledande rollen i de borgerliga revolutionerna, till
exempel i Västeuropa, tillkommit bourgeoisin, att proletariatet
med eller mot sin vilja spelat rollen av dess hantlangare och
bönderna utgjort bourgeoisins reserv. Marxisterna hade ansett denna
kombination mer eller mindre oundviklig, men samtidigt gjort det
förbehållet, att proletariatet härvid i möjligaste mån måste
försvara sina närmaste klasskrav och ha sitt eget politiska parti. Nu,
i den nya historiska situationen, hade saken enligt Lenins
inställning tagit en sådan vändning, att proletariatet blivit den ledande
kraften i den borgerliga revolutionen, bourgeoisin hade trängts
bort från revolutionens ledning och bönderna förvandlats till
proletariatets reserv.
Talet om att Plechanov "också var för" proletariatets hegemoni
är baserat på ett missförstånd. Plechanov koketterade med idén
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
