Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Mensjevikerna och bolsjevikerna under det rysk-japanska krigets och den första ryska revolutionens period (1906—1907) - 3. De taktiska meningsskiljaktigheterna mellan bolsjevikerna och mensjevikerna. Partiets tredje kongress. Lenins bok ”Socialdemokratins två taktiska linjer i den demokratiska revolutionen”. Det marxistiska partiets taktiska grundvalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av 8-timmars arbetsdag samt andra aktuella krav av
arbetarklassen" (sammastädes, s. 47);
c) "omedelbart organiserande av revolutionära
bondekommittéer för att" revolutionärt "genomföra alla demokratiska
omgestaltningar" till och med konfiskering av godsägarjorden
(sammastädes, s. 88);
d) arbetarnas beväpning.
Här är två moment särskilt intressanta:
För det första — taktiken att revolutionärt genomföra
8-tim-mars arbetsdag i städerna och de demokratiska
omgestaltningarna på landsbygden, d. v. s. genomföra dem på ett sådant sätt att
man ej tar hänsyn till myndigheterna, ej tar hänsyn till lagen,
att man ignorerar både myndigheterna och lagligheten, bryter
ned de existerande lagarna och egenmäktigt, genom fullbordade
fakta upprättar en ny ordning. Det var ett nytt taktiskt medel,
vars användning lamslog tsarmyndigheternas apparat och
utlöste massornas aktivitet och skapande initiativ. På grundvalen av
denna taktik uppstod de revolutionära strejkkommittéerna i
städerna och de revolutionära bondekommittéerna på landsbygden.
De förra utvecklades sedan till arbetardeputerades Sovjeter, de
senare till bondedeputerades Sovjeter.
För det andra — genomförandet av politiska masstrejker och
politiska generalstrejker, vilka sedan under revolutionens förlopp
spelade en förstarangsroll vid den revolutionära mobiliseringen
av massorna. Det var ett nytt, mycket viktigt vapen i
proletariatets händer, som hittills varit okänt i de marxistiska partiernas
praktik och som sedan förvärvade hemortsrätt.
Lenin ansåg, att tsarregeringen — som resultat av ett
segerrikt folkuppror — måste ersättas med en provisorisk revolutionär
regering. Den provisoriska revolutionära regeringens uppgift
skulle bestå i att rotfästa revolutionens vinningar, undertrycka
kontrarevolutionens motstånd och förverkliga Rysslands
Socialdemokratiska Arbetarpartis minimiprogram. Utan att förverkliga
dessa uppgifter är en avgörande seger över tsarismen omöjlig,
ansåg Lenin. Men för att förverkliga dessa uppgifter och ernå
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
