Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Bolsjevikpartiet under den utländska militärinterventionens och inbördeskrigets period. (1918—1920) - 4. De polska panernas anfall på sovjetlandet. General Wrangels anfall. Den polska planen ramlar. Wrangels krossande. Interventionens slut - 5. Hur och varför besegrade sovjetlandet den engelsk-fransk-japansk-polska interventionens och den borgerliga, godsägar- och vitgardistiska kontrarevolutionens förenade krafter i Ryssland?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De utländska interventionisternas och de ryska vigardisternas
krig mot Sovjeterna hade slutat med seger för Sovjeterna.
Sovjetrepubliken hade hävdat sin statliga oavhängighet, sin fria
tillvaro.
Detta var slutet på den utländska militärinterventionen och
inbördeskriget.
Detta var en historisk seger för sovjetmakten.
5. HUR OCH VARFÖR BESEGRADE SOVJETLANDET
DEN ENGELSK-FRANSK-JAPANSK-POLSKA
INTERVENTIONENS OCH DEN BORGERLIGA,
GODSAGAR-OCH VITGAKDISTISKA KONTRAREVOLUTIONENS
FÖRENADE KRAFTER I RYSSLAND?
Om man betraktar den stora europeiska och amerikanska
pressen under interventionstiden, kan man utan svårighet fastställa,
att ingen enda bemärkt författare, vare sig militär eller civil,
ingen enda kännare av militära frågor trodde på seger för
sovjetmakten. Tvärtom, alla bemärkta författare, kännare av
militärfrågor, revolutionshistoriker från alla länder och folk, så kallade
vetenskapsmän — alla ropade de med en röst att sovjetmaktens
dagar var räknade, att sovjetmaktens nederlag var oundvikligt.
I sin övertygelse om interventionens seger gick de ut ifrån, att
Sovjetlandet ännu ej hade en konsoliderad Röd armé, att denna
måste skapas så att säga på stående fot, medan
interventionis-terna och vitgardisterna hade en mer eller mindre färdig armé.
De utgick vidare ifrån, att Röda armén ej hade erfarna
militärkadrer, enär majoriteten av dessa kadrer gått över till
kontrarevolutionen, medan interventionisterna och vitgardisterna ägde
sådana kadrer.
De utgick vidare ifrån, att Röda armén led brist på vapen och
ammunition, att det som fanns var av dålig kvalitet till följd av
den ryska krigsindustrins efterblivenhet och att Ryssland inte
kunde erhålla krigsmaterial från andra länder, då det till följd av
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
