Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Bolsjevikpartiet under övergångsperioden till fredligt arbete för folkhushållningens återuppbyggande. (1921—1925) - 4. Kampen mot svårigheterna vid folkhushållningens återupprättande. Trotskisternas ökade aktivitet i samband med Lenins sjukdom. Den nya diskussionen i partiet. Trotskisternas nederlag. Lenins död. Leninuppbådet. Partiets trettonde kongress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetslönen steg. Det blev lättare och bättre för arbetarna och
bönderna att leva än det varit 1920—1921.
Men resultaten av det ännu inte avhjälpta förfallet gjorde sig
fortfarande kännbara. Industrin stod fortfarande under
förkrigs-nivån, den växte betydligt långsammare än landets behov. Vid
slutet av 1923 räknades omkring en miljon arbetslösa,
folkhushållningens långsamma tillväxt gav inte möjlighet att utplåna
arbetslösheten. Handeln utvecklades ojämnt, till följd av
industrialster-nas överdrivet höga priser, vilka påtvingades landet av
nepmän-nen och nepmannaelementen inom våra handelsorganisationer. I
samband härmed började sovjetrubeln att vackla starkt och dess
värde sjönk. Allt detta hämmade förbättringen av arbetarnas och
böndernas ställning.
Hösten 1923 skärptes i någon mån de ekonomiska svårigheterna
till följd av att våra industri- och handelsorgan rubbade
sovjetstatens prispolitik. Det förelåg en skarp divergens mellan priserna
på industrivaror och på lantbruksprodukter. Spannmålspriserna
var låga, men priserna på industrivaror omåttligt höga.
Driftskostnaderna i industrin var höga och detta fördyrade varorna. De
pengar, som bönderna fick in genom spannmålshandeln, sjönk
snabbt i värde. Till på köpet gav trotskisten Pjatakov, som vid
denna tid satt i Högsta folkhushållningsrådet, det brottsliga
direktivet till näringslivets ledande funktionärer att pressa ut större
vinster ur handeln med industrivaror, att hejdlöst stegra priserna
för att, som det föregavs, främja industrins utveckling. I själva
verket kunde denna nepmansparoll endast leda till att
industriproduktionens basis krympte och industrin undergrävdes. Under
sådana förhållanden var det ofördelaktigt för bönderna att
förskaffa sig industrivaror, och de upphörde att köpa sådana. En
avsättningskris inträdde, vilken återverkade på industrin. Det
yppade sig svårigheter vid utbetalningen av lönerna. Detta
framkallade missnöje bland arbetarna. De mest efterblivna arbetarna på
några fabriker lade ned arbetet.
Partiets Centralkommitté utstakade vägar för att övervinna
alla dessa svårigheter och brister. Åtgärder för avsättningskrisens
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
