Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Bolsjevikpartiet under övergångsperioden till fredligt arbete för folkhushållningens återuppbyggande. (1921—1925) - 4. Kampen mot svårigheterna vid folkhushållningens återupprättande. Trotskisternas ökade aktivitet i samband med Lenins sjukdom. Den nya diskussionen i partiet. Trotskisternas nederlag. Lenins död. Leninuppbådet. Partiets trettonde kongress
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likviderande vidtogs. En prissänkning på
massförbrukningsartiklar genomfördes. Det beslöts att genomföra en penningreform;
att övergå till fast och stabil valuta, till tjervonets.
Utbetalningen av arbetslönerna åt arbetarna ordnades. Det fastställdes
åtgärder för att utveckla handeln genom sovjet- och kooperativa
organ och för att tränga ut alla slags privathandlare och
spekulanter ur densamma.
Det gällde att kavla upp ärmarna och enigt gå till verket. Så
tänkte och handlade de, som var partiet tillgivna. Men så gjorde
inte trotskisterna. De begagnade sig av att Lenin på grund av sin
svåra sjukdom inte befann sig på sin plats i ledet och inledde
ett nytt angrepp mot partiet och dess ledning. De ansåg, att
ett gynnsamt ögonblick kommit för att spränga partiet och
störta dess ledning. I kampen mot partiet utnyttjade de allt:
såväl revolutionens nederlag i Tyskland och Bulgarien hösten 1923
som de ekonomiska svårigheterna i landet och Lenins sjukdom.
Just i detta för Sovjetstaten så svåra ögonblick, då partiets ledare
var fjättrad vid sjukbädden, inledde Trotskij sin attack mot
bolsjevikpartiet. Han samlade omkring sig alla antileninska element
i partiet och rörde ihop en oppositionsplattform, som var riktad
mot partiet, mot dess ledning och mot dess politik. Plattformen
kallades de 46 oppositionsmännens förklaring. I kampen mot det
leninska partiet sammanslöt sig alla oppositionella grupperingar:
trotskisterna, decisterna, resterna av "vänsterkommunisterna" och
"arbetaroppositionen". I sin förklaring spådde de svår ekonomisk
kris och sovjetmaktens undergång samt krävde frihet för
fraktioner och grupperingar som den enda utvägen ur läget.
Detta var en kamp för att återupprätta fraktionerna, vilka på
Lenins förslag förbjöds av tionde partikongressen.
Trotskisterna reste inga som helst konkreta frågor om
industrins eller lantbrukets förbättring, om förbättring av
varuomsättningen i landet, om förbättring av de arbetandes läge. Ja,
de intresserade sig inte ens för dessa frågor. De intresserade sig
för en sak: att begagna sig av Lenins frånvaro, återupprätta frak-
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
