Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Bolsjevikpartiet under övergångsperioden till fredligt arbete för folkhushållningens återuppbyggande. (1921—1925) - 5. Sovjetunionen vid slutet av återuppbyggnadsperioden. Frågan om det socialistiska uppbygget och socialismens seger i vårt land. Sinovjev-Kamenjevs ”nya opposition”. Fjortonde partikongressen. Kurs på landets socialistiska industrialisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
la stabilisering i länderna utanför Sovjetunionen kan hejda vår
frammarsch till socialismen. Den nya ekonomiska politiken kan
endast underlätta denna sak, ty den har införts av partiet just
för att underlätta bygget av vår folkhushållnings socialistiska
fundament.
Sådant var partiets svar på frågan om det socialistiska
uppbyggets seger i vårt land.
Men partiet visste, att problemet om socialismens seger i ett
land därmed inte är uttömt. Socialismens uppbyggande i
Sovjetunionen är den väldigaste vändning i mänsklighetens historia och
en världshistorisk seger för arbetarklassen och bönderna i
Sovjetunionen. Men den är likväl en inre angelägenhet för
Sovjetunionen och utgör endast en del av problemet om socialismens seger.
En annan del av problemet utgör dess internationella sida. I sin
motivering av satsen om socialismens seger i ett land, påvisade
kamrat Stalin upprepade gånger, att man måste skilja på de två
sidorna av denna fråga, den inre och den internationella. Vad
frågans inre sida beträffar, det vill säga det inbördes förhållandet
mellan klasserna inom landet, så kan arbetarklassen och bönderna
i Sovjetunionen ekonomiskt fullständigt övervinna sin egen
bour-geoisi samt bygga upp ett fullständigt socialistiskt samhälle. Men
frågan har också en internationell sida, det vill säga de yttre
förhållandena, förhållandena mellan Sovjetlandet och de
kapitalistiska länderna, mellan sovjetfolket och den internationella
bourgeoisin, som hatar sovjetsystemet och söker ett tillfälle att
företaga en ny väpnad intervention mot Sovjetlandet, att göra nya
försök att återupprätta kapitalismen i Sovjetunionen. Och då
Sovjetunionen tills vidare är det enda socialistiska landet, medar,
de övriga länderna förblivit kapitalistiska, så är Sovjetunionen
alltjämt omringat av kapitalistiska stater, vilket skapar fara för
kapitalistisk intervention. Det är klart att så länge denna
kapitalistiska omringning finns, så kommer också faran för kapitalistisk
intervention att bestå. Kan sovjetfolket med endast egna krafter
tillintetgöra denna yttre fara, faran för kapitalistisk intervention
mot Sovjetunionen? Nej, det kan det inte. Och det emedan man
344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
