Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Bolsjevikpartiet under övergångsperioden till fredligt arbete för folkhushållningens återuppbyggande. (1921—1925) - 5. Sovjetunionen vid slutet av återuppbyggnadsperioden. Frågan om det socialistiska uppbygget och socialismens seger i vårt land. Sinovjev-Kamenjevs ”nya opposition”. Fjortonde partikongressen. Kurs på landets socialistiska industrialisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med den praktiska planen för landets socialistiska
industrialisering och krävde, att den skulle erhålla formen av en partilag,
formen av en resolution av fjortonde partikonferensen, bindande för
alla partimedlemmar.
Trotskisterna uppträdde mot partiets inställning och i
motsättning till denna uppställde de den mensjevikiska "teorin om
den permanenta revolutionen", vilken endast som ett hån mot
marxismen kunde kallas en marxistisk teori och som förnekade
möjligheten av det socialistiska uppbyggets seger i Sovjetunionen.
Bucharinmännen dristade sig inte att uppträda öppet mot
partiets inställning. Men de började dock i all tysthet att emot
densamma ställa upp sin egen "teori" om bourgeoisins fredliga
in-växande i socialismen, kompletterande den med en ny paroll:
"Berika er!" Hos bucharinmännen gick det hela ut på, att socialismens
seger inte betyder bourgeoisins likviderande, utan dess
ompysslande och berikande.
Sinovjev och Kamenjev var en tid beredda att komma
stickande med förklaringen, att socialismens seger i Sovjetunionen är
omöjlig på grund av landets tekniska och ekonomiska
efterblivenhet, men sedan blev de tvungna att dra sig tillbaka.
Den fjortonde partikonferensen (april 1925) fördömde alla
dessa kapitulations-"teorier" av öppna och förstuckna oppositionsmär.
och stadfäste partiets inställning på socialismens seger i
Sovjetunionen samt antog en motsvarande resolution.
Ställda mot väggen, föredrog Sinovjev och Kamenjev att rösta
för denna resolution. Men partiet visste, att de endast uppsköt
sin kamp mot detsamma, att de beslöt att "leverera batalj mot
partiet" på fjortonde partikongressen. De samlade sina anhängare i
Leningrad och formerade den s. k. "nya oppositionen".
I december 1925 öppnades fjortonde partikongressen.
Kongressen ägde rum i en spänd situation inom partiet. Under
hela den tid partiet existerat hade det aldrig förekommit en sådan
situation, att en hel delegation från ett stort particentrum, liksom
nu Leningraddelegationen, berett sig att uppträda mot sin CK.
I kongressen deltog 665 delegater med beslutande röst och 641
346
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
