Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Bolsjevikernas parti i kamp för jordbrukets kollektivisering. (1930—1934) - 2. Från politiken att begränsa kulakelementen till politiken att likvidera kulakerna som klass. Kampen mot förvrängningarna av partiets politik i kollektivrörelsen. Offensiven mot de kapitalistiska elementen längs hela fronten. Den sextonde partikongressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu år 1927 producerade kulakerna över 600 miljoner pud
spannmål, varav de levererade omkring 130 miljoner pud
varu-spannmål. Kollektivjordbruken och sovjetjordbruken kunde 1927
leverera endast 35 miljoner pud varuspannmål. År 1929 hade
kollektivjordbruken och sovjet jordbruken växt ut till en betydande kraft,
tack vare bolsjevikpartiets fasta kurs på sovjetjordbrukens och
kollektivjordbrukens utveckling samt den socialistiska industrins
framgångar, som försåg landsbygden med traktorer och
lantbruksmaskiner. Redan detta år producerade kollektivjordbruken och
sovjetjordbruken minst 400 miljoner pud spannmål, varav de redan
levererade över 130 miljoner pud varuspannmål, det vill säga mer än
kulakerna levererade 1927. Och 1930 skulle kollektivjordbruken och
sovjetjordbruken leverera — och gjorde det också — över 400
miljoner pud varuspannmål, det vill säga ojämförligt mycket mera än
kulakerna leverade 1927.
Förskjutningen av klasskrafterna i landets ekonomi och
förefintligheten av den materiella basis, som var nödvändig för att
ersätta kulakernas spannmålsproduktion med kollektivjordbrukens
och sovjetjordbrukens produktion, gav således bolsjevikpartiet
möjlighet att överge politiken att begränsa kulakerna och övergå
till en ny politik, till politiken att likvidera kulakerna som klass
på grundval av den totala kollektiviseringen.
Intill 1929 fullföljde sovjetmakten politiken att begränsa
kulakerna. Sovjetmakten pålade kulaken höjd skatt, krävde av honom
att han skulle sälja spannmål till staten till fastställda priser,
begränsade kulakernas jordbruksareal till visst omfång genom
lagen om jordarrende, begränsade kulakjordbrukets storlek genom
lagen om lönearbetets användande i det individuella bondebruket.
Men den förde ännu inte politiken att likvidera kulakerna, ty
lagarna om jordarrende och om anställning av arbetskraft tolererade
kulakernas existens och förbudet mot "avkulakisering" gav en viss
garanti i detta avseende. Denna politik ledde till att kulakernas
tillväxt hölls tillbaka, att enskilda kulakskikt, som ej kunde bära
dessa inskränkningar, utträngdes och ruinerades. Men den
tillintetgjorde inte den ekonomiska grunden för kulakerna som klass, den
382
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
