Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Bolsjevikernas parti i kamp för jordbrukets kollektivisering. (1930—1934) - 2. Från politiken att begränsa kulakelementen till politiken att likvidera kulakerna som klass. Kampen mot förvrängningarna av partiets politik i kollektivrörelsen. Offensiven mot de kapitalistiska elementen längs hela fronten. Den sextonde partikongressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledde inte till kulakernas likviderande. Det var en
begränsningsmen ej en likvideringspolitik gentemot kulakerna. Den var
nödvändig till en viss tid, så länge kollektivjordbruken och
sovjetjordbruken ännu var svaga och ej kunde ersätta kulakernas
spannmålsproduktion med sin egen produktion.
I samband med kollektivjordbrukens och sovjetjordbrukens
tillväxt företog sovjetmakten i slutet av 1929 en tvär vändning från
denna politik. Den övergick till politiken att likvidera, att
tillintetgöra kulakerna som klass. Den upphävde lagen om jordarrende
och anställning av arbetskraft och berövade således kulakerna
både jorden och lönearbetarna. Den upphävde förbudet mot
"avku-lakiseringen". Den gav bönderna tillstånd att konfiskera
kulakernas boskap, maskiner och andra inventarier till förmån för
kollektivbruken. Kulakerna exproprierades. De exproprierades på
samma sätt, som kapitalisterna 1918 exproprierades på industrins
område, likväl med den skillnaden, att kulakernas
produktionsmedel denna gång ej övergick i statens händer, utan i händerna på
de förenade bönderna, i händerna på kollektivjordbruken.
Det var en ytterst djupgående revolutionär omvälvning, ett
språng från det gamla kvalitativa samhällstillståndet till ett nytl
kvalitativt tillstånd, ett språng som till sina följder hade samma
betydelse som den revolutionära omvälvningen i oktober 1917.
Det säregna i denna revolution bestod i att den utfördes
uppifrån på statsmaktens initiativ, med direkt understöd nedifrån av
böndernas miljonmassor, vilka kämpade mot kulakförtrycket, för
ett fritt liv i kollektivjordbruken.
Denna revolution löste med ett slag tre grundläggande frågor
i det socialistiska uppbygget:
a) Den likviderade den talrikaste utsugarklassen i vårt land,
kulakklassen, bålverket för kapitalismens restaurering.
b) Den förde över den talrikaste arbetande klassen i vårt land,
bondeklassen, från det individuella jordbrukets väg, vilket
alstrar kapitalism, till det samhälleliga, socialistiska kollektiva
jordbrukets väg.
c) Den gav sovjetmakten en socialistisk basis på det mest om-
383
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
