Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätt gradera sjukdomen, ty en lätt form av
sockersjuka kan helt hastigt även efter att flera
år ha varit godartad, övergå i mera svår form.
Får en sockersjuk den uppfattningen, att han
lider av en lätt form av åkomman, löper man den
risken, att dietföreskrifterna inte så noggrant
följas. Avstår därtill patienten från
läkarkontroll, kan det lätt handa, att en lindrig form
hastigt övergår i en mera svårartad.
Behandling.
Dieten är alltfort den suveräna
behandlingsformen för såväl de lätta som medelsvåra fallen
av sjukdomen. Hur stora fördelar
insulinbehandlingen än bjuder, så äro dess nackdelar så
pass betydande, att mången i det längsta lindrar
åkomman med enbart diet. Nackdelarna bestå
förnämligast i sättet för insulinets intagande. Man
har länge spanat efter sådan form av insulin eller
annat sockernedsättande medel, som skulle kunna
intagas genom munnen och göra lika stor nytta
som vid injektion. Tyvärr har man dock ännu
ej lyckats framställa något medel, som
tillnärmelsevis går upp emot insprutningen av insulin.
Det strandar ständigt på det förhållandet, att
insulinet ej kan oskadat upptagas genom
matsmältningskanalen.
Är sjukdomen svårartad och förhållandena
sådana, att en nödvändig och sträng diet
framkallar avsevärda faror och svårigheter, bör man
fore all annan behandling föredraga
insulininjektionen.
Under vissa förhållanden kan det vara lämpligt
att iförsöka med svält. Därigenom har man många
gånger erhållit goda resultat. Under svälten
kräves dock läkarkontroll, särskilt om fastan
utsträckes någon längre tid.
Vid dietbehandlingen dominerar framför allt
inskränkningen av kolhydraterna. De
födoämnen, som äro särskilt rika på kolhydrater, äro
framför allt socker, sötsaker, mjöl och gryn.
Potatis innehåller omkring 20 procent kolhydrater,
mjöl och gryn däremot 60—80 procent. Mjuka
brödsorter innehålla cirka 50 procent, under det
att torrt bröd innehåller 75 procent kolhydrater.
Frukt och vanliga bärsorter innehålla omkring
10 procent kolhydrater i form av s. k. lävulos.
Denna sockerform fördrages bättre än den
glykos, som erhålles av de kolhydrater, som finnas
i socker, mjöl och potatis.
Gula ärter och bruna bönor innehålla omkring
45 procent kolhydrater, under det att gröna ärter
och bönor endast ha omkring 10 procent. Mjölken
är jämförelsevis kolhydratfattig och detta
är i ännu högre grad fallet med grädden.
Maltdrycker och de flesta heta viner innehålla
vanligen samma mängd kolhydrater som mjölken,
d.v. s. omkring 5 procent.
Till en sockersjuks grundkost hör alltid alla
slag av kål, sallad, spenat, sparris och gröna
bönor. Hit hör också den växtföda, som
förnämligast användes till smakförbättring, såsom lök,
gurkor, tomater, svamp, omogna krusbär,
osockrade lingon och oliver. Smör, margarin, olivolja
och ägg bli de förnämsta fett- och
äggvitetillförande födoämnena.
Varje dietlista för en sockersjuk bör uppställas
och kontrolleras av läkare. Man undgår under
sådana förhållanden risken att bli alltför
frikostig på olämpliga födoämnen på samma gång som
man därigenom får större förutsättningar att inte
behöva pressa sig med strängare regim, än nöden kräver.
-
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
