Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur jämt och regelmässigt det hade gått utför med mig
hela tiden! Jag stod till sist så besynnerligt blottställd
på allt möjligt, jag hade icke en gång en kam kvar eller
en bok att läsa i när det blev mig för trist. Hela
sommaren igenom hade jag sökt mig ut på kyrkogårdarna eller
upp i Slottsparken, där jag satt och författade artiklar för
tidningarna, spalt för spalt, om de mest skilda saker,
underliga påhitt, nycker och infall av min oroliga hjärna;
i förtvivlan hade jag ofta valt de avlägsnaste ämnen, som
vållade mig långa tiders ansträngning och aldrig blevo
antagna. När ett stycke var färdigt tog jag itu med ett
nytt och jag blev sällan nedslagen av redaktörernas nej;
jag sade ideligen till mig själv, att någon gång måste det
ju lyckas. Och verkligen, stundom när jag hade tur och
det gick bra för mig, kunde jag få fem kronor för en
eftermiddags arbete.
Jag reste mig åter från fönstret, gick bort till
tvättstället och stänkte en smula vatten på mina blanka
byxknän för att svärta dem och få dem att se nyare ut. Då
jag hade gjort detta, stack jag som vanligt papper och
penna i fickan och gick ut. Jag gled mycket tyst nerför
trapporna för att inte väcka min värdinnas
uppmärksamhet; det hade gått ett par dagar sedan min hyra förföll och
jag hade inte något att betala med numera.
Klockan var nio. Vagnsskrammel och röster fyllde
luften, en väldig morgonkör blandad med fotgängarnas steg
och smällarna från kuskarnas piskor. Denna bullrande
brådska överallt upplivade mig genast och jag började att
känna mig mer och mer tillfreds. Intet var mer
främmande för min tanke än att bara göra en morgontur i
frisk luft. Vad angick luften mina lungor? Jag var stark
som en jätte och kunde hejda en vagn med min axel.
En spröd, sällsam stämning, känslan av en ljus
likgiltighet, hade bemäktigat sig mig. Jag gav mig till att
iakttaga de människor jag mötte och gick förbi, läste
plakaten på väggarna, mottog intryck av en blick, slängd till
mig från en förbifarande spårvagn, lät var bagatell tränga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
