Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig på mig, alla små tillfälligheter, som korsade min väg
och försvunno.
Om man bara hade litet till mat en sådan vacker dag!
Intrycket av den glada morgonen överväldigade mig, jag
blev oresonligt förnöjd och gav mig till att gnola av
glädje utan någon särskild orsak. Vid en slaktarbod stod en
kvinna med en korg på armen och funderade på pölsa till
middag; i det jag passerade henne, tittade hon till på
mig. Hon hade bara en framtand i munnen. Nervös och lätt
påverkad, som jag blivit de sista dagarna, gjorde
kvinnans ansikte strax ett motbjudande intryck på mig; den
långa gula tanden såg ut som ett litet finger som stod
upp från käken, och hennes blick var ännu full av pölsa
då hon vände den mot mig. Jag förlorade aptiten med
en gång och kände kväljningar. Då jag kom till
Basarerna gick jag bort till springbrunnen och drack litet
vatten; jag såg upp — klockan var tio i Vor Frelsers torn.
Jag gick vidare genom gatorna, drev omkring utan något
som helst bekymmer, stannade vid ett hörn utan att
behöva det, vek av och gick en sidogata utan att ha ärende
dit. Jag lät det bara gå, fördes omkring i den glada
morgonen, vaggade mig sorglöst fram och åter bland andra
lyckliga människor; luften var tom och ljus och mitt
sinne var utan skugga.
I tio minuters tid hade jag ständigt haft en gammal halt
man framför mig. Han bar ett knyte i ena handen och gick
med hela sin kropp, arbetade av all makt för att skjuta
fart. Jag hörde hur han pustade av ansträngning och
det föll mig in att jag kunde bära hans knyte; jag
försökte dock inte att hinna upp honom. Uppe i Grænsen
mötte jag Hans Pauli, som hälsade och skyndade förbi.
Varför hade han sådan brådska? Jag hade inte en tanke
på att be honom om en krona; jag skulle också med det
allra snaraste skicka honom tillbaka ett täcke som jag
hade lånat av honom för några veckor sedan. Så snart
jag hade kommit litet ovanpå ville jag inte vara skyldig
någon människa ett täcke; kanske började jag redan i
dag en artikel om framtidens förbrytelser eller om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
