Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
viljans frihet, vad som helst, något läsvärt, något som jag
kunde få tio kronor för, minst... Och vid tanken på
denna artikel kände jag mig med ens genomströmmad av
längtan att börja genast och ösa ur min fulla hjärna;
jag ville söka mig ett passande ställe i Slottsparken och
inte vila förrän jag hade fått den färdig.
Men den gamle krymplingen gjorde alltjämt samma
sprattlande rörelser framför mig på gatan. Det började
till sist irritera mig att ha denna skröpliga människa
framför mig hela tiden. Hans färd tycktes aldrig vilja
ta slut; kanske hade han bestämt sig för precis samma
plats som jag, och jag skulle alltså hela vägen ha honom
framför mina ögon. I min upphetsning föreföll det mig att
han vid var tvärgata saktade farten en smula och liksom
väntade på vilken riktning jag skulle ta, varpå han åter
svängde knytet högt i luften och började gå av alla
krafter för att få försprång. Jag går och ser på detta
förvridna väsen och blir mer och mer fylld av förbittring
mot honom; jag kände att han tum för tum ödelade min
ljusa stämning och drog den och den rena, sköna
morgonen med sig ned i sin egen vidrighet. Han såg ut som en
stor, skumpande insekt, som med all makt ville slå sig till
en plats i världen och förbehålla sig själv trottoaren. Då vi
hade kommit till krönet av backen ville jag inte längre
finna mig i det, jag vände mig mot ett butiksfönster och
stannade för att ge honom tillfälle att komma undan. Då jag
efter några minuters förlopp åter började gå, var
mannen framför mig igen, även han hade stått blickstill. Jag
tog utan att tänka mig för tre, fyra rasande steg framåt,
upphann honom och slog mannen på axeln.
Han stannade med ett. Vi gåvo oss bägge till att stirra
på varandra.
En liten slant till mjölk! sade han slutligen och lade
huvudet på sned.
Så där ja, nu stod jag där! Jag famlade i fickorna och
sade:
Till mjölk ja. Hm. Det är smått om slantarna i dessa
tider och jag vet inte hur behövande ni kan vara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
