Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svält 9
på en sådan vacker dag? Mannens blick irriterade mig
och jag beslöt att ge honom en tillrättavisning innan jag
lämnade honom. Jag ryckte på axeln och sade:
Min gode man, ni har lagt er till med den fula ovanan
att glo människor på knäna när de ge er en krona.
Han stjälpte huvudet tillbaka mot muren och spärrade
upp munnen. Det arbetade något bakom hans
tiggarpanna, han tänkte alldeles säkert att jag ville driva med
honom på ett eller annat sätt, och han räckte mig pengarna
tillbaka.
Jag stampade i gatan och svor på att han skulle behålla
dem. Inbillade han sig att jag gjort allt detta besvär för
ingenting? När allt kom till allt var jag kanske skyldig
honom denna krona, jag hade kommit att tänka på en
gammal skuld, han stod framför en rättskaffens
människa, ärlig ut i fingerspetsarna. Kort sagt, pengarna voro
hans... Å, ingenting att tacka för, det hade varit mig en
glädje. Farväl.
Jag gick. Äntligen hade jag denne verkbrutne
plågoande ur vägen och jag kunde vara ogenerad. Jag vek åter
ned genom Pilestrædet och stannade utanför en
diversehandel. Där låg fullt upp av matvaror i fönstret och jag
bestämde mig för att gå in och få litet med mig på vägen.
En bit ost och ett franskbröd! sade jag och slängde min
femtioöring på disken.
Ost och bröd för alltsammans? frågade kvinnan
ironiskt, utan att se på mig.
För hela femtio öre, ja, svarade jag obesvärat.
Jag fick mina saker, sade ytterst hövligt god morgon
till den gamla feta kvinnan och begav mig i sporrsträck
uppför Slottsbacken till parken. Jag fann mig en bänk för
. mig själv och började att glupskt gnaga på min matsäck.
Det gjorde mig gott; det var länge sedan jag hade fått ett
så rundligt mål och jag kände efterhand det samma mätta
lugn i mig som man känner efter en lång gråt. Mitt mod
steg beiydhigt, det var inte längre nog för mig att skriva
en artikel om något så enkelt och vardagligt som
framtidens förbrytelser, vilka dessutom vem som helst kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
