Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 S vä lt
gissa sig till eller läsa sig till i historien; jag kände mig
i stånd till en större ansträngning, jag var i stämning att
övervinna svårigheter och jag bestämde mig för en
avhandling i tre avdelningar om den filosofiska kunskapen.
Naturligtvis skulle jag få tillfälle att knäcka några av
Kants ynkliga sofismer... Då jag skulle ta fram mina
skrivdon och börja arbetet, upptäckte jag att jag inte
längre hade någon blyerts på mig, jag hade glömt den
efter mig hos pantlånaren, min blyerts låg i västfickan.
Herre gud, vad allting hade lust att gå bakvänt för mig!
Jag svor några gånger, reste mig upp från bänken och
drev fram och tillbaka i gångarna. Det var mycket tyst
överallt; långt borta vid drottningens lusthus rullade ett
par barnjungfrur sina vagnar, eljes syntes inte en
människa någonstädes. Jag var ordentligt förargad och
marscherade som en rasande framför min bänk. Hur
märkvärdigt galet gick det inte på alla kanter. En artikel
i tre avdelningar skulle stranda på den enkla orsaken att
jag inte hade en tioöres blyertspenna i fickan. Om jag
skulle gå ner i Pilestrædet igen och få min blyerts
tillbakalämnad? Det skulle ändå bli tid över till att få ett
gott stycke färdigt innan de promenerande började att
fylla parken. Det var också så mycket som berodde på
denna avhandling om den filosofiska kunskapen, kanske
flera människors lycka, ingen kunde veta det. Jag sade
till mig själv att den kanske kunde bli till stor hjälp för
många unga människor. Strängt taget ville jag icke
förgripa mig på Kant; jag kunde ju undgå det, jag behövde
bara göra en omärklig böjning när jag kom till frågan om
tid och rum; men Renan kunde jag inte svara för, gamla
sognepräst Renan.. . Under alla omständigheter gällde
det att göra en artikel på så och så många spalter; den
obetalda hyran, värdinnans långa blick om morgonen, när
jag mötte henne i trapporna, pinade mig hela dagen och
dök opp även i mina glada stunder, när jag annars icke
hade en mörk tanke. Detta måste jag få ett slut på. Jag
gick hastigt ut ur parken för att hämta min blyerts hos
pantlånaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
