Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sväl!lt 13
skinande klarhet, som om det plötsligt hade blivit tindrande
ljust omkring mig. Damerna framför mig hade båda en
blå fågelvinge i hatten och ett skotskt sidenband om
halsen. Det föll mig in att de voro systrar.
De veko av och stannade vid Cislers musikhandel och
pratade vid varandra. Jag stannade också. Därpå
kommo båda två tillbaka, gingo samma väg som de kommit,
passerade mig på nytt, veko om hörnet vid
Universitetsgatan och gingo sedan upp till St. Olafs Plats. Jag
var dem hela tiden så tätt i hälarna som jag vågade. De
vände sig om en gång och sände mig en halvt rädd, halvt
nyfiken blick, och jag såg ingen vrede i deras miner och
inga rynkade ögonbryn. Detta tålamod med mina
kitsligheter gjorde mig mycket skamsen och jag slog ned ögonen.
Jag ville icke längre vara dem till förtret, jag ville av pur
tacksamhet följa dem med ögonen och icke förlora dem
ur sikte, tills de gingo in någonstädes och blevo borta.
Utanför nummer 2, ett stort fyravåningshus, vände de
sig om ännu en gång, varpå de gingo in. Jag lutade mig mot
en lyktstolpe vid fontänen och lyssnade efter deras steg i
trapporna; de dogo bort i andra våningen. Jag stiger
fram från lyktan och ser uppåt huset. Då sker något
besynnerligt. Gardinerna röra sig högt där uppe,
ögonblicket efter öppnas ett fönster, ett huvud sticker ut och
två vänliga ögon vila på mig. Ylajali ! sade jag halvhögt,
och jag kände att jag blev röd. Varför ropade hon icke
på hjälp? Varför stötte hon icke till en blomkruka, som
kunde ha slagit mig i huvudet, eller skickade ner någon
för att jaga bort mig? Vi stå och se varandra in i ögonen
utan att röra oss; det varar en minut; det flyger tankar
mellan fönstret och gatan, men icke ett ord säges. Hon
vänder sig om, det går en stöt genom mig, ett fint sting
genom min själ; jag ser en axel som svänger, en rygg som
försvinner in över golvet. Denna långsamma gång bort
från fönstret, betoningen i denna rörelse med axeln, var
som en nick till mig; mitt blod förnam denna diskreta
hälsning och jag kände mig vidunderligt glad i samma
sekund. Så vände jag om och gick nedför gatan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
