Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svält 15
Och mannen tyckte nog att han hade hört namnet,
titeln.
Ja, sade jag, den var av mig, den! Så det kunde väl
inte förvåna honom, att jag ville ha denna lilla
blyertsstump tillbaka; den hade alltför stort värde för mig, den
var nästan som en liten människa för mig. Förresten var
jag honom uppriktigt tacksam för hans välvilja och jag
skulle komma ihåg honom för den — jo, jo, jag skulle
verkligen komma ihåg honom för den; sagt var sagt, en
sådan karl var jag och han förtjänade det. Farväl.
Jag gick säkerligen till dörren med en hållning som om
jag kunde placera en man på en hög post. Den utmärkta
pantlånaren bockade två gånger för mig under det jag
avlägsnade mig och jag vände mig om ännu en gång och
sade farväl.
I trappan mötte jag en kvinna som bar en nattsäck i
handen. Hon tryckte sig ängsligt åt sidan för att ge plats
åt mig sedan jag kråmat mig så, och jag letade ofrivilligt
i fickan efter något att ge henne; då jag icke fann
någonting blev jag flat och gick henne hopkrupen förbi. Strax
efter hörde jag att även hon bultade på till stampen; det
var en ståltrådshake på dörren och jag kände genast igen
det klirrande ljudet, när en människas knogar berörde den.
Solen stod i söder, klockan var ungefär tolv. Staden
började komma på benen, det led mot promenadtiden och
hälsande och leende människor böljade upp och ned i Karl
Johan. Jag klämde armbågarna i sidan, gjorde mig liten
och slapp obemärkt förbi ett par bekanta som tagit plats
i ett hörn vid universitetet för att bekika de förbigående.
Jag vandrade uppför Slottsbacken och föll i tankar.
Dessa människor som jag mötte, hur lätt och lustigt
vaggade de icke sina ljusa hjässor och svängde sig genom
livet som genom en balsal! Det fanns ingen sorg i ett enda
öga jag såg, ingen börda på någon skuldra, kanske icke
en ful tanke, icke en liten hemlig pina i något enda av
dessa glada sinnen. Och jag gick där alldeles bredvid
dessa människor, ung och nyss utsprungen, och jag hade
redan glömt hur lyckan såg ut! Jag kelade med denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
