Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svält 17
tillbaka utan att se upp; de människor, som kommo och
gingo, skymtade blott förbi mig. Slutligen blev min bänk
upptagen av ett par herrar, som tände sina cigarrer och
pratade högt; jag blev förargad och tänkte tilltala dem,
men vände om och gick över till en helt annan vrå av
parken, där jag fann mig en ny bänk. Jag satte mig.
Tanken på Gud började åter upptaga mig. Jag tyckte
det var högst oförsvarligt av honom att lägga sig i och
förstöra allt, var gång jag sökte efter en anställning,
alldenstund det bara var mat för dagen jag bad om. Jag
hade så tydligt märkt, att när jag svultit litet längre åt
gången, var det liksom min hjärna helt sakta rann ut ur
mitt huvud och gjorde mig tom. Mitt huvud blev lätt och
frånvarande, jag kände icke längre dess tyngd på mina
axlar och jag hade en förnimmelse av att mina ögon
glodde alltför vidöppet, när jag såg på någon.
Jag satt där på bänken och tänkte på allt detta och blev
mer och mer bitter mot Gud för hans ihållande kitslighet.
Om han menade att draga mig närmare sig och göra mig
bättre genom att pina ut mig och lägga motgång på
motgång i min väg, så tog han lite fel, det kunde jag försäkra
honom. Och jag såg upp mot det höga, nästan gråtande
av trots, och sade honom detta en gång för alla i mitt stilla
sinne.
Bitar av min barnatro rann mig i minnet. Bibelns stilla
ton sjöng i mitt öra och jag talade sakta till mig själv
och lade huvudet spydigt på sned. Vadan bekymrade jag
mig för vad jag skulle äta, vad jag skulle dricka och vad
jag skulle lägga i det usla maskbo, som kallades min
jordiska lekamen? Hade icke min himmelske fader sörjt för
mig som för sparvarna under himlen och visat mig den
nåden att peka på sin ringa tjänare? Gud hade stuckit
ned sitt finger i mitt nervnät och helt försiktigt bragt litet
oordning i trådarna. Och Gud hade dragit tillbaka sitt
finger och se, det var fibrer och fina rottrådar av mina
nervers trådar på hans finger. Och där var ett öppet hål
efter fingret, som var guds finger, och sår i min hjärna
efter hans fingers väig. Men då Gud hade berört mig med
Svän. 2 *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
