- Project Runeberg -  Svält /
18

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18 Svält

sin hands finger, lät han mig vara och berörde mig icke
mera och lät intet ont vederfaras mig. Och han lät mig
gå i frid och han lät mig gå med det öppna hålet. Och
intet ont vederfors mig av Gud, som är Herren i all
evighet...

Stötar av musik buros av vinden upp till mig från
Studenterlunden. Klockan var alltså över två. Jag tog fram
mina papperssaker för att försöka skriva något; i
detsamma föll min rakbok ur fickan. Jag öppnade den och
räknade bladen, det var sex biljetter kvar. Gudskelov!
utbrast jag ofrivilligt; jag kunde ännu bli rakad i några
veckor och se anständig ut! Och jag kom strax i en bättre
sinnesstämning för denna lilla egendom, som jag trots allt
hade kvar; jag slätade omsorgsfullt ut biljetterna och
gömde boken i fickan.

Men skriva kunde jag icke. Efter ett par rader föll
det mig ingenting in; mina tankar voro annorstädes, och
jag kunde icke rycka upp mig till någon bestämd
ansträngning. Allting inverkade på mig och distraherade
mig, allt jag såg gav mig nya intryck. Flugor och små
mygg satte sig fast på papperet och irriterade mig; jag
blåste på dem för att få bort dem, blåste hårdare och
hårdare, men utan resultat. De små bestarna lägga sig bakut,
göra sig tunga och streta emot, så att deras smala ben vika
sig. Det är omöjligt att få dem ur fläcken. De hitta
något att haka sig fast i, spänna hälarna mot ett komma eller
en ojämnhet i papperet och stå oryggligt stilla, tills de
själva finna för gott att gå sin väg.

En stund fortforo dessa små odjur att sysselsätta mig
och jag lade benen i kors och gav mig god tid att iakttaga
dem. På en gång fladdrade en eller två höga
klarinettoner upp till mig från lunden och gav min tanke en ny
stöt. Missmodig över att ej kunna göra min artikel
färdig, stack jag mina papper i fickan på nytt och lutade mig
bakåt mot bänken. I detta ögonblick är mitt huvud så
klart, att jag kan tänka de sköraste tankar utan att bli
trött. Under det jag ligger i denna ställning och låter
ögonen löpa ner över mitt bröst och mina ben, lägger jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 27 00:31:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svalt/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free