Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 Svält
Ni skulle sett hans hustru, sade jag rasande; tjockare
människa ... ja ni tror kanske inte att hon var vidare
tjock?
Jo det trodde han nog — en sådan man —
Gubben svarade saktmodigt och stilla på alla mina
utbrott och sökte efter ord, som om han varit rädd för att
förgå sig och göra mig ond.
För helvetets pina, karl, tror ni kanske att jag sitter
här och ljuger er propp full? skrek jag alldeles ifrån mig
själv. Tror ni kanske inte en gång att det finns en man
med namnet Happolati? Jag har aldrig sett maken till
trots och trilska hos en gammal man! Vad fan går det
åt er? Ni har kanske till på köpet tänkt för er själv
att jag var en utfattig karl, som satt här i mina bästa
kläder, utan ett etui fullt av cigarretter i fickan? En
sådan behandling är jag inte van vid, skall jag säga er, och
jag tål den inte, gud förbanne mig, varken av er eller
någon annan, så mycket ni vet det!
Mannen hade rest sig. Med gapande mun stod han
stum och hörde på mitt utbrott tills det var slut, så grep
han hastigt sitt paket på bänken och gick, nästan sprang,
bort efter gången med små gubbsteg.
Jag satt kvar och såg på hans rygg som försvann allt
mera och som tycktes falla ihop mer och mer. Jag vet
inte var jag fick det intrycket ifrån, men det kom för
mig, att jag aldrig hade sett en cärligare, lastfullare rygg
än denna, och jag ångrade icke, att jag hade skällt ut
människan innan han lämnade mig...
Dagen led, solen sjönk, det började susa svagt i träden
runt omkring, och barnjungfrurna, som sutto i klungor
borta vid balansstången, gjorde sig redo att rulla hem
sina vagnar. Jag var lugn och väl till mods. Den
upphetsning, jag nyss hade varit i, lade sig så småningom, jag
föll ihop, blev slö och började känna mig sömnig; den
stora mängd bröd jag hade ätit gjorde mig heller inte
något vidare obehag längre. I den bästa stämning lutade jag
mig bakåt på bänken, slöt ögonen och blev mer och mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
