Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 Svält
är höstens tid, mitt i förgängelsens karnaval; rosorna ha
fått en brinnande rodnad, en hektisk, vidunderlig skärhet
över sin blodröda färg.
Jag kände mig själv som ett kryp, som höll på att gå
under, gripen av ödeläggelsen mitt i denna till dvalan
beredda värld. Jag reste mig upp, anfäktad av en underlig
rädsla, och tog några våldsamma steg bortöver gången.
Nej! skrek jag och knöt båda mina händer, det måste bli
ett slut på det här! Och jag satte mig på nytt, tog
pennan i handen igen och tänkte göra allvar av artikeln.
Det tjänade absolut ingenting till att ge sig över, när man
stod öga mot öga med en obetald hyra.
Långsamt började mina tankar att samla sig. Jag
passade på och skrev sakta och genomtänkt ett par sidor som
en inledning till något; det kunde vara början till vad som
helst, en reseskildring, en politisk artikel, till vad jag
själv fann för gott. Det var en alldeles utmärkt början
till litet av varje.
Så gav jag mig till att söka efter ett bestämt problem,
som jag kunde behandla, en man, en sak att kasta mig
över, men jag kunde inte hitta något. Under denna
fruktlösa ansträngning började det att bli oreda i mina tankar
igen, jag kände hur min hjärna formligen slog klick, mitt
huvud tömdes, tömdes, så att det till sist satt lätt och
innehållslöst kvar på mina axlar. Jag förnam denna gapande
tomhet i mitt huvud med hela kroppen, jag tyckte själv
att jag var urhålkad från ovan ända ner.
Herre, min Gud och fader! skrek jag i smärta, och jag
upprepade detta rop många gånger i sträck utan att säga
mera.
Vinden rasslade i lövet, det drog upp till oväder. Jag
satt ännu en stund och stirrade som en fördömd på mina
papper, lade sedan ihop dem och stack dem långsamt i
fickan. Det blev kyligt och jag hade icke mer någon väst,
jag knäppte rocken ända upp i halsen och stack händerna
i fickan. Så reste jag mig och gick.
Om det bara hade lyckats för mig denna gång, denna
enda gång! Två gånger hade min värdinna frågat mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
