Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SvÖült 27
med ögonen efter betalningen och jag hade måst krypa
ihop och smita förbi henne med en förlägen hälsning.
Jag kunde inte göra det på nytt; nästa gång jag mötte
dessa ögon skulle jag säga upp mitt rum och ärligt göra reda
för mig; det kunde ju i alla fall inte i längden fortsätta
på detta sätt.
Då jag kom till utgången av parken fick jag på nytt
se den gamla dvärgen, som jag i mitt raseri hade jagat
på flykten. Det mystiska tidningspaketet låg uppslaget
bredvid honom på bänken, fullt av flera sorters mat, som
han satt och bet i. Jag tänkte nästan gå till honom och
ursäkta mig, be om tillgift för mitt uppförande, men hans
mat stötte mig tillbaka; de gamla fingrarna, som sågo ut
som skrynkliga klor, klämde på ett motbjudande sätt om
de feta smörgåsarna, jag kände äckel och gick förbi
honom utan att tilltala honom. Han kände icke igen mig,
hans ögon stirrade på mig, torra som horn, och hans
ansikte förändrade icke en min.
Och jag fortsatte min väg.
Efter vanligheten stannade jag vid varje uthängd
tidning, som jag gick förbi, för att studera annonserna om
lediga platser, och jag var lycklig nog att finna en som jag
kunde åtaga mig! En köpman på Grönlandsleret sökte
efter en man för ett par timmars bokföring var afton; lön
efter överenskommelse. Jag antecknade mannens adress
och bad i tysthet till Gud om denna plats; jag skulle
begära mindre än någon annan för arbetet, femtio öre var
tillräckligt, eller kanske fyrtio öre; det fick bli som det
ville med det.
Då jag kom hem låg det på bordet en brevlapp från
min värdinna, vari hon bad mig om att betala min hyra
i förskott eller att flytta så snart jag kunde. Jag fick
inte ta illa upp, det var endast en nödvändig begäran.
Vänligen madam Gundersen.
Jag skrev en ansökan till köpman Christie,
Grönlandsleret nummer 31, stoppade den i ett kuvert och lade det
i brevlådan vid hörnet. Sedan gick jag upp på mitt rum
igen och satte mig att tänka i gungstolen, medan mörkret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
