Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 Sväült
blev tätare och tätare. Det började att bli svårt att hålla sig
uppe nu.
På morgonen vaknade jag mycket tidigt. Det var ännu
alldeles mörkt då jag slog upp ögonen och först länge
därefter hörde jag klockan i lägenheten under mig slå fem
slag. Jag tänkte lägga mig att sova på nytt, men kunde
inte mera falla i sömn, jag blev mer och mer vaken och
låg och tänkte på tusen ting.
Plötsligt flyga en eller två präktiga satser genom mitt
huvud, användbara för en skiss, en följetong, fina
språkliga lyckträffar, som jag aldrig sett maken till. Jag ligger
och upprepar dessa ord för mig själv och finner dem
utmärkta. Efter en minut komma flera till, jag blir med ens
klarvaken och reser mig upp och griper papper och penna
på bordet bakom min säng. Det var som om en åder
brustit i mig, det ena ordet följer efter det andra, ordnar
sig i sammanhang, bygger upp situationer; scen lägges
till scen, handlingar och repliker välla upp i min hjärna
och en underbar vällust griper mig. Jag skriver som en
galning och fyller den ena sidan efter den andra utan ett
ögonblicks uppehåll. Tankarna komma så plötsligt på
mig och fortfara att strömma så ymnigt, att jag förlorar
en mängd bisaker, som jag inte hinner skriva ned hastigt
nog, fast jag arbetar av alla krafter. Det fortsätter att
strömma över mig, jag är fylld av mitt stoff och vart ord
jag skriver blir lagt i min mun.
Det varar, varar så välsignat länge innan detta
underbara ögonblick upphör; jag har femton, tjugu ark
liggande framför mig på mitt knä innan jag slutligen
stannar och lägger bort blyertspennan. Så sant det nu var
något värde i dessa papper, så var jag räddad! Jag
springer upp ur sängen och klär mig. Det ljusnar mer och
mer, jag kan till hälften skönja fyrdirektörens kungörelse
nere vid dörren, och vid fönstret är det redan så ljust,
att jag nödtorftigt kan se att skriva. Och jag tar genast
i tu med att renskriva mina papper.
En underligt stark ånga av ljus och färg slår upp från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
