Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svält 29
dessa fantasier; jag stannar häpen framför den ena
utmärkta saken efter den andra och säger till mig själv, att
det var det bästa jag någonsin läst. Jag blir yr av
tillfredsställelse, glädjen gör mig uppblåst och jag känner
mig alldeles storartat på det torra; jag väger min skrift
i handen och taxerar den på stället till fem kronor, på
en höft. Det kunde inte falla någon människa in att pruta
på fem kronor, det måste tvärtom sägas vara ett rövarpris
att få den för tio kronor, om det kom an på innehållets
beskaffenhet. Jag hade inte lust att göra ett så originellt
arbete gratis; så vitt jag visste, växte inte romaner av
det slaget på träd. Och jag bestämde mig för tio kronor.
Det blev ljusare och ljusare i rummet, jag kastade en
blick ner mot dörren och kunde utan synnerlig möda läsa
de fina, skelettaktiga bokstäverna om mamsell Andersens
liksvepning till höger i porten; det hade också gått en
stund sedan klockan slog sju.
Jag reste mig och ställde mig mitt på golvet. När jag
tänkte efter, kom madam Gundersens uppsägning
tämligen lägligt. Detta var egentligen inte något rum för mig;
de gröna gardinerna för fönsterna voro tämligen tarvliga
och så synnerligt många spikar i väggarna att hänga sin
garderob på fanns här heller inte. Den stackars
gungstolen borta i hörnet var i grund och botten bara en vits
på gungstol, som man kunde skratta sig fördärvad åt.
Den var alltför låg för en vuxen karl, dessutom var den
så trång att man så att säga måste använda stövelknekt
för att komma upp ur den igen. Med ett ord, rummet
var inte inrett för att syssla med andliga ting i, och jag
brydde mig inte om att behålla det längre. På inga
villkor ville jag behålla det! Jag hade alltför länge tigit och
tålt och hållit till i detta uthus.
Uppblåst av hopp och tillfredsställelse, alltjämt
upptagen av min storartade skiss, som jag i varje ögonblick
drog upp ur fickan och läste i, ville jag genast göra
allvar av det och ta i tu med flyttningen. Jag tog fram mitt
knyte, en röd näsduk, som innehöll ett par rena kragar
och en del hopskrynklat tidningspapper, som jag burit hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
