Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svält 31
himlen hängde grå och trist över staden och ingenstädes
syntes en solglimt. Hur dags på dagen var det månne?
Jag gick som vanligt i riktning mot Rådhuset och såg
att klockan var halv nio. Jag hade alltså ett par timmar
att vinka på; det tjänade ingenting till att komma upp på
tidningen före tio, kanske elva, jag fick driva omkring så
länge och under tiden utfundera en utväg till lite frukost.
Jag hade förresten ingen fruktan för att behöva gå
svulten till sängs i dag, den tiden var gudskelov över! Det
var ett tillryggalagt stadium, en ond dröm; från och med
nu gick det uppåt.
Emellertid var mig det gröna sängtäcket till besvär; det
var heller inte vidare behagligt att bära ett dylikt paket
mitt för näsan på alla människor. Vad skulle man tro
om mig! Och jag gick och tänkte efter ett ställe, där
jag kunde förvara det tillsvidare. Då föll det mig in att
jag kunde gå bort till Semb och få det inslaget i papper;
det skulle strax se bättre ut och det var inte längre någon
skam att bära det. Jag steg in i butiken och framförde
mitt ärende för en av expediterna.
Han såg först på täcket, sedan på mig; det föreföll mig
som om han i sitt stilla sinne ryckte litet ringaktande på
axlarna när han tog emot paketet. Detta stötte mig.
För guds skull, var lite försiktig! skrek jag. Det är
två dyrbara glasvaser inuti; paketet skall till Smyrna.
Det hjälpte, det hjälpte alldeles storartat. Mannen bad
i var rörelse han gjorde om ursäkt för att han icke genast
hade anat dyrbara saker inuti täcket. Då han var färdig
med inslagningen, tackade jag honom såsom en man som
förr sänt kostbara saker till Smyrna; han öppnade till
och med dörren för mig då jag gick.
Jag gav mig till att driva kring bland människorna på
Stortorget och höll mig mest i närheten av kvinnorna som
hade krukväxter att sälja. De tunga, röda rosorna, som
prunkade blodiga och råa i den fuktiga morgonen, fyllde
mig med begär, frestade mig syndigt att snatta en, och jag
frågade om priset på dem bara för att få tillfälle att
komma dem så nära som möjligt. Fick jag pengar över, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
