Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svält 43
gjorde plötsligt vänster om och kom upphetsad och
ursinnig in i en ljus, dekorerad port. Jag stannade icke,
gjorde icke en sekunds uppehåll; men hela portens
egendomliga utstyrsel trängde ögonblickligen in i mitt
medvetande, var obetydlighet på dörrarna, dekorationerna,
golvläggningen stod tydlig för min inre blick under det
jag sprang uppför trapporna. Jag ringde häftigt på i
andra våningen. Varför skulle jag stanna just i andra
våningen? Och varför gripa just denna klocksträng, som
satt längst bort från trappan?
En ung dam i grå dräkt med svart garnering kom och
öppnade; hon såg en liten stund förvånat på mig, sedan
skakade hon på huvudet och sade:
Nej, vi ha inte något i dag. Och hon gjorde min av
att vilja stänga önen.
Varför hade jag nu också stött ihop med just denna
människa? Hon tog mig utan vidare för en tiggare och
jag blev kall och lugn med ens. Jag tog av mig hatten
och gjorde en aktningsfull bugning, och som om jag icke
hade hört hennes ord sade jag ytterst hövligt:
Jag ber er förlåta, fröken, att jag ringde så hårt, jag
kände inte till klockan. Här skulle vara en sjuk herre,
som har annonserat efter en man att rulla sig i en vagn?
Hon stod en stund och tuggade på detta lögnaktiga
påhitt och tycktes bli villrådig i sina meningar om min
person.
Nej, sade hon till sist, nej här finns ingen sjuk herre.
Inte det? En äldre herre, två timmars körning om
dagen, fyrtio öre i timmen?
Nej.
Då ber jag er ännu en gång om ursäkt, sade jag; det
är kanske i första våningen. Jag ville för tillfället bara
ha anbefallt en man som jag känner och som jag
intresserar mig för. Mitt namn är Wedel-Jarlsberg. — Och
jag bugade på nytt och steg tillbaka. Den unga damen
vart blossande röd, i sin förlägenhet kunde hon icke
komma ur fläcken, utan stod och stirrade efter mig medan
jag gick nedför trapporna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
