Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 svüält
Mitt lugn hade återvänt och mitt huvud var klart.
Damens ord om att hon ingenting hade att ge mig i dag hade
verkat på mig som en kalldusch. Så långt hade det gått,
att vem som helst kunde peka på mig i tankarna och säga
till sig själv: Där går en tiggare, en av dem som får sin
föda utkastad genom köksdörrarna hos folk!
På Möllergaten stannade jag utanför en matservering
och söp in den friska doften av kött som blev stekt
därinne; jag hade redan handen på dörrvredet och tänkte
gå in utan ärende, men betänkte mig i tid och gick
därifrån. Då jag kom till Stortorget och sökte efter en
plats, där jag kunde vila mig en stund, voro alla bänkar
upptagna och jag letade förgäves runt hela kyrkan efter
en lugn vrå där jag kunde slå mig ned. Naturligtvis!
sade jag mörkt till mig själv, naturligtvis, naturligtvis!
Och jag började gå igen. Jag gjorde en avstickare nedåt
springbrunnen vid Basarhörnet och drack en klunk
vatten, gick på nytt, släpade mig fram steg för steg, gjorde
mig god tid med långa uppehåll vid varje butiksfönster,
stannade och följde med ögonen varenda vagn, som for
förbi. Jag kände en ljungande hetta i mitt huvud och det
dunkade besynnerligt i mina tinningar; vattnet, som jag
hade druckit, bekom mig högst illa och jag gick och kastade
upp lite här och lite där på gatan. På detta sätt kom jag
opp på Kristi Kyrkogård. Jag satte mig med
armbågarna på mina knän och huvudet i händerna; i denna
hoptryckta ställning hade jag det skönt och kände inte längre
den lilla gnagningen i bröstet.
En stenhuggare låg på magen på en stor granitplatta
bredvid mig och högg en inskrift; han hade blåa
glasögon och påminde mig med ens om en bekant som jag
nästan hade glömt, en man som satt i en bank och som
jag för en tid sedan hade träffat på i Oplandske kaféet.
Om jag bara kunde bita huvudet av skammen och
vända mig till honom! säga honom hela sanningen, att det
började bli tämligen smått för mig nu, ganska besvärligt
att hålla mig uppe! Jag kunde ge honom min rakbok...
Död och pina, min rakbok! Biljetter för bortåt en krona!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
