Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svölt 45
Och jag tog nervöst efter denna dyrbara skatt. Då jag inte
finner den hastigt nog springer jag upp, letar under
ångestsvett, finner den äntligen på bottnen av bröstfickan
tillsammans med andra papper, rena och oskrivna, utan
värde. Jag räknar dessa sex biljetter många gånger fram-
och baklänges; jag hade inte stor användning för dem,
det kunde vara en idé av mig, ett infall, att jag inte gitte
raka mig mera. Jag var hjälpt med en femtioöring, en
vit femtioöring i silver från Kongsberg! Banken
stängdes klockan sex, jag kunde passa min man utanför
Oplandske vid sju- åtta tiden.
Jag satt och gladde mig åt denna tanke en lång stund.
Tiden gick, det blåste duktigt i kastanjerna omkring mig
och dagen led. Var det nu bara inte för litet att komma
stickande med sex rakbiljetter till en ung herre, som satt
i en bank. Han hade kanske två smockfulla rakböcker i
fickan, mycket finare och renare biljetter än mina, ingen
kunde veta det. Och jag kände i alla mina fickor efter
flera saker som jag kunde låta följa med, men fann
ingen. Kunde jag kanske erbjuda honom min slips? Jag
kunde gott undvara den när jag knäppte rocken
ordentligt, som jag i alla fall måste göra då jag inte hade någon
väst mera. Jag löste upp min slips, en stor halsduk som
dolde halva bröstet, slätade ut den omsorgsfullt och slog
in den i ett stycke vitt skrivpapper tillsammans med
rakboken. Så lämnade jag kyrkogården och gick ner till
Öplandske.
Klockan var sju på Rådhuset. Jag höll mig i närheten
av kaféet, vallade upp och ned längs järnstaketet och höll
skarp utkik efter alla, som kommo och gingo i dörren.
Äntligen, vid åttatiden, såg jag den unge mannen, frisk och
elegant, komma uppför backen och svänga in mot
kafédörren. Mitt hjärta grasserade som en liten fågel i mitt
bröst då jag fick ögonen på honom, och jag busade på
utan att hälsa.
En femtioöring, gamle vän! sade jag och gjorde mig
fräck; här — här har ni valuta. — Och jag stack det
lilla paketet i hans hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
