Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 Svält
Har inte! sade han, nej vid gud om jag har! — Och
han vrängde sin portmonnä ut och in rakt framför mina
ögon. — Jag var ute i går kväll och blev pank; ni skall
tro mig, jag äger det inte.
Nenej, kära ni, det är väl så! svarade jag och trodde
honom på hans ord. Det fanns ju ingen orsak för honom
att ljuga i en sådan liten sak; det föreföll mig också som
om hans blå ögon stodo nästan fuktiga då han undersökte
sina fickor och inte fann något. Jag drog mig tillbaka.
Förlåt då! sade jag; det var bara en liten knipa jag
kommit i.
Jag var redan ett stycke nere på gatan, då han ropade
efter mig om paketet.
Behåll det, behåll det! svarade jag; det är er väl unnat!
Det var bara ett par småsaker, en bagatell — ungefär allt
vad jag äger på jorden. — Och jag blev rörd över mina
egna ord, de ljödo så tröstlösa i den beckmörka aftonen,
och jag började att gråta...
Vinden friskade i, skyarna jagade rasande framåt på
himlen och det blev kyligare och kyligare alltefter som
det mörknade. Jag gick och grät hela gatan nedför,
kände mer och mer medömkan med mig själv och
upprepade gång på gång ett par ord, ett utrop, som åter drev
fram tårarna när de ville stanna. Herregud, jag har det
så svårt! Herregud, jag har det så svårt!
Det gick en timmes tid, gick så oändligt långsamt och.
trögt. Jag höll mig en stund på Torvgaten, satt på
trapporna, smet in i portgångarna när någon kom förbi, stod
och stirrade tanklöst in i de upplysta småbodarna, där
folk fladdrade omkring med varor och pengar, till sist
fann jag mig en lugn plats bakom en brädstapel mellan
kyrkan och basarerna.
Nej, jag kunde icke gå ut i skogen i kväll, det fick
gå som det ville, jag hade icke krafter till det och vägen
var så ändlöst lång. Jag ville få natten att gå som den
bäst kunde, och bli där jag var; blev det för kallt kunde
jag spatsera litet vid kyrkan, jag brydde mig icke om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
