- Project Runeberg -  Svält /
47

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svält 47

att göra mig mer omak för den saken. Och jag lutade
mig bakåt och halvsov.

Larmet omkring mig avtog, butikerna stängdes,
fotgängarnas steg ljödo alltmer sällan och omsider vart det
mörkt i alla fönster...

Jag slog upp ögonen och blev varse en gestalt framför
mig; de blanka knapparna som lyste emot mig lät mig ana
en konstapel; mannens ansikte kunde jag icke se.

God afton! sade han.

Godafton! svarade jag och blev rädd. Jag reste mig
förlägen upp. Han stod en stund orörlig.

Var bor ni någonstädes? frågade han.

Jag nämnde av gammal vana och utan att tänka på det
min gamla adress, det lilla vindsrummet som jag hade
lämnat.

Han stod åter en stund.

Har jag gjort något galet? frågade jag ängsligt.

Nej långtifrån! svarade han. Men ni borde väl gå hem
nu, det är kallt att ligga här.

Ja, det är kyligt, känner jag.

Och jag sade godnatt och tog instinktmässigt vägen
ut till mitt gamla ställe. Bara jag for försiktigt fram
kunde jag nog komma upp utan att höras; det var allt
som allt åtta trappor och bara de två översta knarrade i
stegen.

Jag tog av mig skorna nere i porten och gick upp. Det
var tyst överallt; i andra våningen hörde jag en klockas
långsamma tick tack och ett litet barn som grät; sedan
hörde jag intet mer. Jag fann min dörr, lyfte upp den
litet på gångjärnen och öppnade den utan nyckel, som jag
var van vid, gick in i rummet och drog ljudlöst igen
dörren.

Allt var som jag hade lämnat det, gardinerna voro
dragna åt sidan vid fönstren och sängen stod tom. Borta på
bordet skymtade jag ett papper, det var säkert min
biljett till värdinnan; hon hade alltså icke ens varit
häruppe sedan jag gick min väg. Jag famlade med handen
över den vita fläcken och kände till min häpnad att det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 27 00:31:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svalt/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free