- Project Runeberg -  Svält /
48

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48 Svält

var ett brev. Ett brev? Jag tar det med fram till fönstret,
studerar dessa slarvigt skrivna bokstäver så gott det låter
sig göra i mörkret och hittar slutligen mitt eget namn.
Aha! tänkte jag, svar från värdinnan, ett förbud mot att
beträda rummet mera, om jag skulle vilja komma
tillbaka! .

Och långsamt, mycket långsamt går jag ut ur rummet
igen, bär skorna i den ena handen, brevet i den andra och
täcket under armen. Jag gör mig lätt och biter ihop
tänderna på de knarrande stegen, kommer lyckligt och väl
nedför alla dessa trappor och står åter nere i porten.

Jag tar på mig skorna igen, ger mig god tid med
remmarna, sitter till och med stilla ett ögonblick sedan jag är
färdig, stirrar tanklöst framför mig och håller brevet i
handen.

Så reser jag mig och går.

Ett glåmigt sken av en gaslykta blinkar uppe i gatan,
jag går alldeles under ljuset, reser upp mitt paket mot
lyktstolpen och öppnar brevet, alltsammans ytterst
långsamt.

Det strilar som en ström av ljus genom mitt bröst
och jag hör att jag ger till ett litet rop, ett meningslöst
ljud av glädje: Brevet var från redaktören, min följetong
var antagen, hade gått i sätteriet med en gång! ”Några
små förändringar ... rättat ett par felskrivningar ...
talangfullt gjort... tryckes i morgon. .. tio kronor !”

Jag skrattade och grät, lade benen på ryggen och sprang
utför gatan, stannade och slog mig på knäet, svor högt och
dyrt i himlens höjd åt ingenting. Och tiden gick.

Hela natten, ända till den ljusa morgonen, lullade jag
omkring på gatorna, dum av glädje, och upprepade:
Talangfullt gjort, alltså ett litet mästerstycke, ett snilleverk.
Och tio kronor!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 27 00:31:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svalt/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free