Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 Svält
var ordet ämnat att betyda något själsligt, en känsla, ett
tillstånd — kunde jag inte begripa det? Och jag letar i
minnet för att finna något själsligt. Då förefaller det
mig som om någon talar, blandar sig i mitt resonemang,
och jag svarar snäsigt: Vad behagas? Nej, maken till
idiot finns intel Segelgarn? Dra åt helvetel Varför
skulle jag vara skyldig att låta det betyda segelgarn, när
jag speciellt hade något emot att det betydde segelgarn?
Jag hade själv uppfunnit ordet och jag var i min fulla
rätt att låta det betyda vad som helst, för den delen.
Såvitt jag visste, hade jag ännu inte uttalat mig...
Allt mer och mer kom min hjärna i oreda. Till sist
sprang jag ur sängen för att leta rätt på vattenledningen.
Jag var icke törstig, men mitt huvud brann i feber och jag
kände en instinktiv längtan efter vatten. Då jag hade
druckit gick jag åter till sängs och befallde mig med all
makt att vilja sova. Jag slöt ögonen och tvang mig att
vara lugn. Så låg jag i flera minuter utan att göra en
rörelse, jag blev svettig orh kände blodet häftigt störta
genom ådrorna. Nej, det var ändå för kostligt att han
kunde leta efter pengar i den där struten! Han hostade
också bara en gång. Månne han går därnere ännu?
Sitter på min bänk?.. . Den blå pärlemoren.. .
Fartygen. ..
Jag öppnade ögonen. Hur skulle jag väl kunna hålla
dem slutna när jag inte kunde sova! Och samma
mörker ruvade över mig, samma outgrundliga svarta evighet,
som min tanke ryggade tillbaka för och icke kunde fatta.
Vad skulle jag kunna likna det vid? Jag gjorde de mest
förtvivlade ansträngningar för att finna ett ord som var
svart nog för att beteckna detta mörker, ett ord så
oerhört svart att det skulle svärta min mun när jag nämnde
det. Herregud, vad det var mörkt! Och jag bringas på
nytt att tänka på hamnen, på fartygen, de svarta odjuren,
som lågo och väntade på mig. De skulle suga mig till sig
och hålla mig fast och segla med mig över land och hav,
genom mörka riken, som ingen människa har sett. Jag
känner mig ombord, på havet, svävande i skyarna, sjun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
