Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 Svält
nog så gärna om han kunde. Jag hade dessutom en gång
skrivit ett brev åt honom.
Han stod och tuggade på något han ville säga.
Fint väder, ja. Hm. Jag skulle betala värdinnan min
i dag, ni kunde väl inte vara så snäll att låna mig fem
kronor, vad? Bara på ett par dar. Ni har gjort mig en
tjänst förr, ni.
Nej, det kan jag verkligen inte, Jens Olai, svarade jag.
Kanske senare, kanske i eftermiddag. Och jag raglade
uppför trappan till mitt rum.
Här kastade jag mig på min säng och skrattade. Hur
svinaktigt lyckligt var det inte att han hade förekommit
mig! Min ära var räddad. Fem kronor — Gud bevare
dig, människal Du kunde lika gärna ha frågat mig om
fem aktier i Ångköket eller om en herregård ute i Aker.
Och tanken på dessa fem kronor fick mig att skratta
högre och högre. Var jag ändå inte en satans karl, vad?
Fem kronor! Jo, här var rätta mannen! Min munterhet
steg och jag gav mig den helt i våld: Fy fan, vilken
bifflukt här är! Riktigt färsk bifflukt efter middagen. Och
jag stöter upp fönstret för att lufta ut den avskyvärda
lukten. Vaktmästare, en halv biff! Vänd till bordet, detta
gängliga bord som jag måste stötta med knäna när jag
skrev, bockade jag djupt och frågade: Törs jag fråga,
vill ni dricka ett glas vin? Inte? Jag är Tangen,
statsråd Tangen. Tyvärr har jag varit litet för sent ute. ..
portnyckeln...
Och utan tyglar löpte min tanke åter ut på villsamma
vägar. Jag var fullt medveten om att jag talade
osammanhängande och jag sade icke ett ord utan att jag hörde
och förstod det. Jag sade till mig själv: Nu pratar du
osammanhängande igen! Och ändå kunde jag inte hjälpa
det. Det var som att ligga vaken och tala i sömnen. Mitt
huvud var lätt, utan plågor och utan tryck, och mitt sinne
var utan moln. Jag seglade bort och jag gjorde intet
motstånd.
Kom in!1 Jo, kom bara in! Som ni ser, allt av rubin.
Ylajali, Ylajalil Den röda, skummande sidendivanen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
