Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sgräült 65
Hur häftigt hon andas! Kyss mig, älskade, mera, mera.
Dina armar äro som bärnsten, din mun blossar...
Vaktmästare, jag bad om en biff...
Solen sken in genom mitt fönster, inunder hörde jag
hästarna tugga havre. Jag satt och sög på min trästicka,
upprymd, glad i själen som ett barn. Allt som oftast hade
jag känt efter manuskriptet; jag hade det icke i tanken
en enda gång, men instinkten sade mig att det fanns, mitt
blod påminde mig om det. Och jag drog fram det.
Det hade blivit vått och jag bredde ut det och lade det
borta i solljuset. Därefter gav jag mig till att vandra
fram och tillbaka i rummet. Så nedslående allt såg ut!
Runt omkring på golvet små avklippta spånor av
bleckplåtar, men inte en stol att sitta på, inte ens en spik i de
nakna väggarna. Allt hade gått till ”farbrors” källare
och blivit förtärt. Ett par ark papper på det dammiga
bordet var hela min egendom; det gamla gröna täcket på
sängen hade Hans Pauli lånat mig för några månader
sedan... Hans Pauli! Jag knäppte med fingrarna. Hans
Pauli Pettersen skall hjälpa mig! Och jag tänker efter
hans adress. Hur hade jag kunnat glömma Hans Pauli!
Han skulle säkert bli mycket stött över att jag inte vänt
mig till honom genast. Hastigt tar jag på mig hatten,
samlar upp manuskriptet och skyndar nerför trappan.
Hör, Jens Olai, ropade jag inåt stallet, jag tror
alldeles säkert att jag kan hjälpa dig i eftermiddag!
Kommen till Rådhuset ser jag att klockan är över elva
och jag bestämmer mig för att gå upp på redaktionen med
detsamma. Utanför kontorsdörren stannade jag och
undersökte om mina papper lågo efter pagina; jag slätade
omsorgsfullt ut dem, stack dem på nytt i fickan och
knackade på. Mitt hjärta klappade hörbart när jag steg in.
Saxen var som vanligt tillstädes. Jag frågar bävande
efter redaktören. Intet svar. Mannen sitter med en lång
sax och nosar efter smånytt i landsortstidningarna.
Jag upprepar min fråga och stiger längre fram.
Redaktören var inte kommen, sade Saxen äntligen utan
att se upp.
Svän. 5 *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
