Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 Svält
När han kom?
Kunde inte säga det, kunde inte alls säga det, ni.
Hur länge var kontoret öppet?
Härpå fick jag intet svar och jag måste gå. Saxen hade
inte kastat en blick på mig under hela tiden; han hade hört
min röst och känt igen mig på den. Så illa tåld är
du här, tänkte jag, man gitter inte svara dig en gång.
Månne det är order från redaktören? Jag hade ju också
allt sedan dess min berömda följetong blev antagen
översvämmat honom med arbeten, rännt i hans dörr nästan var
dag med omöjliga saker, som han måste läsa igenom och
ge mig tillbaka. Han ville kanske ha ett slut på det, ta sina
mått och steg... Jag begav mig på väg ut till
Homansbyen.
Hans Pauli Pettersen var bondestudent på vinden till
ett femvåningshus. Alltså var Hans Pauli Pettersen en
fattig man. Men hade han en krona, så skulle han inte
spara den. Jag skulle få den lika säkert som jag hade
den i handen. Och jag gick och gladde mig åt denna
krona hela vägen och kände mig viss om att få den. Då
jag kom till porten var den stängd och jag måste ringa på.
Jag önskar tala vid studeranden Pettersen, sade jag och
ville in; jag vet var han bor.
Studeranden Pettersen? upprepar flickan. Om det var
han som bodde på vinden? Han har flyttat. Ja, hon
visste inte vart, men han hade bett att få sina brev sända
till Hermansen på Toldbodgaten, och flickan nämnde
numret.
Jag går full av hopp och tro ända ner till Toldbodgaten
för att fråga om Hans Paulis adress. Detta var min sista
utväg och jag måste utnyttja den. På vägen kom jag förbi
ett nyss uppfört hus, utanför vilket ett par snickare stodo
och hyvlade. Jag tog ett par blanka spånar i högen, stack
den ena i munnen och gömde den andra i fickan till
senare. Och jag fortsatte min väg. Jag stönade av hunger.
Vid en bagarbod hade jag sett ett oerhört stort
tioöresbröd i fönstret, det största bröd som kunde fås för det
priset.. :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
