- Project Runeberg -  Svält /
67

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Soält 67

Jag kommer för att få veta studeranden Pettersens
adress. 1

Bernt Ankers gate nummer 10, vinden. — Om jag skulle
ditut? Nå, så ville jag kanske vara så snäll att ta med
ett par brev som kommit.

Jag går åter upp i staden, densamma väg som jag nyss
kommit, passerar åter snickarna, som nu sutto med sina
bleckkrukor mellan knäna och åto sin goda, varma
ångköksmiddag, kommer förbi bagarboden, där brödet ännu
ligger på sin plats, och når slutligen Bernt Ankers gate
halvdöd av utmattning. Porten var öppen, och jag beger
mig uppför de många tunga trapporna till vinden. Jag
tar breven ur fickan för att med ett slag sätta Hans Pauli
i stämning när jag kom in. Han skulle helt säkert inte
neka mig denna handräckning när jag förklarade
omständigheterna för honom, absolut inte, Hans Pauli hade så
gott hjärta, det hade jag alltid sagt om honom...

På dörren fann jag hans kort: ”H. P. Pettersen, teol.
stud. — Rest hem”. ;

Jag satte mig på stället, satte mig ned på bara golvet,
dödstrött, slagen av grämelse. Jag upprepar mekaniskt
ett par gånger: Rest hem! Rest hem! Så tiger jag
alldeles stilla. Det fanns inte en tår i mina ögon, jag hade
inte en tanke och inte en känsla. Med vidöppna ögon satt
jag och stirrade på breven utan att företaga mig något.
Det gick tio minuter, kanske tjugu eller mera, jag satt där
fortfarande på samma fläck och rörde inte ett finger.
Denna dova slöhet var nästan som en stunds sömn. Så
hör jag någon komma i trappan, jag reser mig upp och
säger:

Det var studeranden Pettersen — jag har två brev till
honom.

Han är hemrest, svarar kvinnan. Men han kommer
tillbaka efter ferierna. Breven kunde ju jag ta, om ni
ville.

Ja tack, det var riktigt bra, sade jag, så får han dem
när han kommer. Det kunde vara viktiga saker i dem.
Godmorgon.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 27 00:31:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svalt/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free