Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svält 69
syndigt fullt av läckerheter och jag vänder mig bort i
ovilja. Hon fyller hela kajen med sin matlukt; fy, opp
med fönstren! Jag vänder mig till en herre, som sitter
bredvid mig, och föreställer honom påfluget detta
missförhållande med kakgummor här och kakgummor
där. . Inte? Ja, men han måtte väl inse att... Men
den gode mannen anade oråd och lät mig inte ens tala
till punkt innan han reste sig och gick. Jag reste mig
likaledes och följde efter honom, fast besluten att
överbevisa mannen om hans misstag.
Till och med med hänsyn till de sanitära
förhållandena, sade jag och klappade honom på axeln...
Förlåt, jag är främmande här och känner inte alls till
de sanitära förhållandena, sade han och stirrade
skräckslaget på mig.
Nå, det förändrade saken, när han var främmande...
Om jag inte kunde göra honom någon tjänst? Visa
honom omkring? Inte? För det skulle vara mig ett nöje
och det skulle ju inte kosta honom något.
Men mannen ville absolut bli av med mig och
sneddade hastigt över gatan till den andra trottoaren.
Jag gick åter tillbaka till min bänk och satte mig. Jag
var mycket orolig, och det stora positivet, som hade
börjat spela litet längre bort, gjorde mig än värre. En fast,
metallisk musik, en stump av Weber, som en liten flicka
sjunger en sorglig visa till. Den flöjtlika, lidelsefulla
tonen i positivet sorlar genom mitt blod, mina nerver börja
att darra, liksom de gåve genklang, och ett ögonblick
efter faller jag tillbaka på bänken, jämrande, gnolande
med. Vad hitta inte ens sinnen på när man svälter!
Jag känner mig sammansmulten med dessa toner, upplöst
till en ton, jag strömmar ut och jag känner så tydligt
hur jag strömmar, svävande högt över fjäll, dansande in
över ljusa zoner.
Ett öre! säger den lilla positivflickan och räcker fram
sin blecktallrik, bara ett öre!
Ja, svarar jag omedvetet och sprang upp och
rannsakade mina fickor. Men barnet tror att jag bara vill dri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
