- Project Runeberg -  Svält /
70

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70 Ssväilt

va gäck med henne och avlägsnar sig genast utan att
säga ett ord. Detta stumma tålamod blev mig för starkt;
hade hon skällt ut mig skulle det ha varit behagligare;
medömkan grep mig och jag ropade henne tillbaka. Jag
äger inte ett öre, sade jag, men jag skall komma ihåg
dig senare, kanske i morgon. Vad heter du? Ja, det
var ett vackert namn, jag skulle inte glömma det. Alltså
i morgon. ..

Men jag förstod alltför väl att hon inte trodde mig,
oaktat hon inte sade ett ord, och jag grät av förtvivlan
över att denna lilla gatjänta inte ville tro mig. Ännu en
gång ropade jag henne tillbaka, slet hastigt upp min rock
och tänkte ge henne min väst. Jag skall hålla dig
skadeslös, sade jag, vänta ett ögonblick...

Och jag hade ingen väst.

Hur kunde jag också ge mig till att leta efter den!
Det hade gått veckor sedan den var i min ägo. Vad gick
det åt mig? Den förvånade flickan väntade inte längre,
utan drog sig skyndsamt tillbaka. Och jag måste låta
henne gå. Folk skockade sig omkring mig och skrattade
högt, en polis tränger sig fram till mig och vill veta var
som står på.

Ingenting, svarar jag, ingenting alls! Jag ville bara
ge den lilla flickan därborta min väst... till hennes far

Det behöver ni inte stå och flina åt. Jag går bara
hem och tar på mig en annan väst.

Inga upptåg på gatan! säger konstapeln. Så, marsch!
Och han puffar mig därifrån. Är detta era papper?
ropar han efter mig.

Ja, visst tusan, min tidningsartikel, många viktiga
skrifterl1 Hur kunde jag vara så oförsiktig. ..

Jag får fatt i mitt manuskript, förvissar mig om att
det ligger i ordning och går, utan att stanna ett
ögonblick eller se mig omkring, upp till redaktionskontoret.
Klockan var nu fyra på Vor Frelsers ur.

Kontoret är stängt. Jag listar mig ljudlöst nerför
trapporna, rädd som en tjuv, och stannar rådvill utanför
porten. Vad skulle jag nu göra? Jag lutar mig intill mu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 27 00:31:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svalt/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free