Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svält 71
ren, stirrar ned i stenarna och tänker efter. En
knappnål ligger och blänker framför mina fötter och jag böjer
mig ner och tar upp den. Om jag tog knapparna ur min
rock, vad kunde jag få för dem? Det skulle kanske inte
tjäna något till, knappar voro nu bara knappar; men jag
tog och undersökte dem på alla kanter och fann dem så
gott som nya. Det var i alla fall en lycklig idé, jag kunde
sprätta bort dem med min halva pennkniv och gå till
”farbror” med dem. Hoppet om att jag kunde sälja dessa
fem knappar upplivade mig genast och jag sade: Se, se,
det ordnar sig! Min glädje fick övertag med mig och
jag gav mig genast till att ta ut knapparna en efter en.
Härunder höll jag följande tysta resonemang:
Ja, ser ni, man har blivit lite fattig, en ögonblicklig
förlägenhet. Utslitna, säger ni? Ni skall inte prata bredvid
mun. Jag vill se den som sliter mindre knappar än jag. Går
alltid med rocken öppen, skall jag säga er; det har blivit
en vana hos mig, en egenhet.. . Nenej, när ni inte vill
så. Men jag skall ha mina tio öre för dem, minst... Nej,
herregud, ven har sagt att ni skall göra det? Håll ni
mun och låt mig vara i fred... Jaja, ni kan ju hämta
polisen då. Jag skall vänta här medan ni är ute efter
konstapeln. Och jag skall inte stjäla något ifrån er...
Nå, goddag, goddag! Mitt namn är alltså Tangen, jag
har varit lite försent ute...
Så kommer någon i trappan. Jag är ögonblickligen
tillbaka i verkligheten, igenkänner Saxen och sticker
skyndsamt knapparna i fickan. Han vill gå förbi,
besvarar inte min hälsning en gång, får plötsligt så brått
med att se på sina naglar. Jag hejdar honom och
frågar efter redaktören.
Inte inne, ni.
Ni ljuger! sade jag. Och med en fräckhet som
förvånar mig själv fortsatte jag. Jag skall tala vid honom;
det är en nödvändig sak. Jag kan meddela något från
Stiftsgården.
Ja, kan ni inte säga det till mig då?
Till er? sade jag och mätte Saxen en smula med ögonen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
