- Project Runeberg -  Svält /
80

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8o Svält

min matthet, under gråt och eder fortfor jag att brusa
ut utan att bry mig om folk som gick förbi. Jag
började åter att martera mig, rände med vett och vilja min
panna mot lyktstolparna, satte naglarna djupt in i
handflatorna, bet i ursinne i min tunga när den inte talade tydligt,
och jag skrattade rasande var gång det gjorde något så
när ont.

Ja, men vad skall jag göra? svarade jag till sist mig
själv. Och jag stampar flera gånger i gatan och
upprepar: Vad skall jag göra? — En herre går just förbi
och anmärker småleende:

Ni bör gå och begära er anhållen.

Jag såg efter honom. Det var en av de bekanta
damläkarna, ”Hertigen” kallad. Icke ens han förstod sig på
mitt tillstånd, en man som jag kände och vars hand jag
hade tryckt. Jag vart lugn. Anhållen? Ja, jag var
galen; han hade rätt. Jag kände vanvettet i mitt blod,
kände dess jagande genom hjärnan. Så skulle det alltså sluta
med mig. Jaja! Och jag började åter min långsamma,
sorgliga gång. Där skulle jag alltså hamna!

Med ens står jag åter stilla. Men inte anhållen! säger
jjag, inte det! Och jag var nästan hes av ångest. Jag
bad för mig, bönföll alla makter om att inte bli
anhållen. Då skulle jag komma på Rådhuset igen, bli instängd
i en mörk çcell, som det inte fanns en gnista av ljus i.
Inte det! Ännu fanns andra utvägar, som jag inte hade
försökt. Och jag skulle försöka dem; jag skulle vara
mera flitig, ta mig god tid och oförtrutet gå omkring från
hus till hus. Där fanns nu till exempel musikhandlare
Cisler, honom hade jag ju inte varit hos. Det blev nog
någon råd.. . På detta sätt gick jag och talade, tills jag
åter fick mig själv att gråta av rörelse. Bara inte bli
anhållen!

Cisler? Var det kanske en fingervisning från
höjden? Hans namn hade fallit mig in utan orsak och han
bodde så långt borta; men jag skulle dock uppsöka honom,
gå sakta och vila ibland. Jag kände stället, jag hade
varit där ofta, köpt lite noter i de goda dagarna. Skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 27 00:31:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svalt/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free