Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svoält 81
jag be om en femtioöring? Det skulle kanske genera
honom, jag fick fråga om en hel krona.
Jag kom in i butiken och frågade efter chefen; man
visade in mig i hans kontor. Där satt mannen, fin, klädd
efter modet, och såg igenom några papper.
Jag stammade en ursäkt och frambar mitt ärende. Av
förhållandena tvingad att vända mig till honom... Skulle
inte dröja alls länge innan jag skulle betala det tillbaka...
När jag fick honoraret för min tidningsartikel... Han
skulle göra mig en så stor välgärning. ..
Ännu medan jag talade vände han sig till pulpeten och
fortsatte sitt arbete. Då jag var färdig sneglade han bort
till mig, skakade sitt vackra huvud och sade: Nej! Bara
nej. Ingen förklaring. Inte ett ord.
Mina knän skälvde våldsamt och jag stödde mig mot
det låga, polerade skranket. Jag fick försöka en gång
till. Varför skulle just hans namn falla mig in då jag
stod långt nere i Vaterland? Det slet till några gånger
i min vänstra sida och jag började att svettas. Hm.
Jag var verkligen högst förfallen, sade jag, ganska sjuk,
tyvärr; det skulle säkert inte gå mer än ett par dagar
innan jag kunde betala det tillbaka. Om han ville vara så
snäll?
Kära herrn, varför kommer ni till mig? sade han. Ni
är mig ett fullständigt X, insprungen från gatan. Gå till
tidningen där man känner er.
Men bara för i afton! sade jag. Redaktionen är stängd
och jag är mycket hungrig nu.
Han skakade ihållande på huvudet, fortfor att skaka
det till och med efter det att jag hade gripit fast i låset.
Farväl! sade jag.
Det var inte någon fingervisning från höjden, tänkte
jag och log bittert; så bra kunde jag också peka när det
kom an på det. Jag drog mig fram det ena kvarteret
efter det andra, då och då vilade jag ett ögonblick på en
trappa. Bara jag inte blev anhållen! Skräcken för cellen
förföljde mig hela tiden, gav mig ingen ro; var gång jag
såg en konstapel i min väg smög jag in på en sidogata för
svätt. 6 * ;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
