Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svält 83
med oblyghet. Jag hade inte dragit mig för att göra
mig rörande och stå och gråta inför de minsta krämare.
Och vad hade det tjänat till? Stod jag kanske inte
fortfarande utan en brödbit att sticka i munnen? Jag hade
uppnått det, att jag kände vämjelse för mig själv. Jaja,
nu måste det komma till ett avgörande. När som helst
stängde man porten hemma och jag fick skynda mig om
jag inte ville ligga på Rådhuset i natt igen. ..
Detta gav mig krafter, ligga på Rådhuset ville jag inte.
Med framåtlutad kropp, med handen klämd mot vänstra
sidan för att dämpa huggen en smula, hasade jag framåt,
höll ögonen fästade på trottoaren för att inte tvinga
möjliga bekanta att hälsa, och hastade bort till brandvakten.
Gudskelov, klockan var bara sju på Vor Frelsers, jag
hade ännu tre timmar på mig innan porten stängdes. Vad
jag hade varit rädd.
Nu var alltså ingenting oförsökt, jag hade gjort allt
jag kunde. Att det verkligen inte ville lyckas en enda
gång på en hel dag! tänkte jag. Om jag berättade det
för någon, så fanns det ingen som skulle tro det, och
om jag skrev ned det, så skulle man säga att det var
uppfunnet. Inte på ett enda ställe! Jaja, det var
ingenting att göra åt det; framför allt inte gå och vara rörande
mera. Fy, det var äckligt, försäkrar dig att du ger mig
kväljningar! När allt hopp var ute, så var det ute.
Kunde jag för resten inte stjäla mig en handfull havre inne i
stallet? En strimma av ljus, en glimt som försvann — jag
visste att stallet var låst.
Jag tog det makligt och kröp i snigelfart hemåt. Jag
kände törst, lyckligtvis för första gången på hela dagen,
och jag gick och såg mig om efter ett ställe där jag
kunde dricka. Jag hade kommit för långt bort från
basarerna, och in i ett privathus ville jag inte gå; jag kunde
kanske också vänta tills jag kom hem; det tog en kvarts
timme. Det var heller inte så säkert att jag skulle få
behålla en slurk vatten; min mage tålde inte längre
någonting, jag kände till och med kväljningar av den spott jag
gick och sväljde ned. :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
