- Project Runeberg -  Svält /
99

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

S vält 99

den ett nystan snören. Och jag står och stirrar på dessa
saker. :

Expediten, som tror att jag vill slå mig i samspråk
eftersom jag ger mig så god tid, säger, under det han
ordnar en del omslagspapper, som svämmar över på disken:

Det ser ut som vi skulle få vinter nu.

Hm. Ja, svarar jag, det ser ut som vi skulle få vinter
nu. Det ser så ut. Och strax efter lägger jag till: Åja,
det är inte för tidigt. Men det ser verkligen så ut ja. Det
är förresten inte heller för tidigt.

Jag hörde mig själv tala detta skräp, men uppfattade
varje ord som om det kom från en annan person.

aså, tycker ni verkligen det? säger expediten.
y g g p

Jag stack handen med pengarna i fickan, tog i låset och
gick; jag hörde att jag sade godnatt och att expediten
svarade.

Jag hade kommit ett par steg bort ifrån trappan, då
butiksdörren revs upp och expediten ropade efter mig. Jag
vände mig om utan förvåning, utan spår av ångest; jag
samlade bara ihop pengarna i handen och beredde mig att
ge dem tillbaka.

Var så god, ni har glömt ert ljus, säger expediten.

Å tack, svarar jag lugnt. Tack!l Tack!

Och jag vandrade åter nerför gatan bärande ljuset i
handen.

Min första förnuftiga tanke gällde pengarna. Jag gick
bort till en lykta och räknade dem på nytt, vägde dem i
handen och log. Så var jag i alla fall härligt räddad,
storslaget, vidunderligt räddad för lång, lång tidl Och
jag stack åter handen med pengarna i fickan och gick.

Utanför en matservering på Storgaten stannade jag och
övervägde kallt och lugnt, om jag dristade mig till att njuta
en liten lunch redan nu. Jag hörde klirrandet av
tallrikar och knivar innanför och ljudet av kött som bultades;
detta blev en alltför stark frestelse för mig, jag gick in.

En biff! säger jag.

En biff! ropade uppasserskan genom en lucka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 27 00:31:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svalt/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free