- Project Runeberg -  Svält /
100

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100 Sväült

Jag slog mig ned vid ett litet bord för mig själv alldeles
innanför dörren och gav mig till att vänta. Det var
ganska mörkt där jag satt, jag kände mig väl dold och satte
mig att tänka. Då och då såg uppasserskan bort på mig
med litet nyfikna ögon.

Min första egentliga oärlighet var begången, min första
tjuvnad, mot vilken alla mina tidigare fuffens ingenting
voro att räkna; mitt första lilla, stora fall.. . Gott och
väll Det var ingenting att göra åt det. Förresten stod
det mig fritt, jag kunde ordna det med handlaren sedan,
senare, när jag fick bättre tillfälle till det. Det behövde
inte gå längre med mig; dessutom hade jag inte åtagit
mig att leva ärligare än andra människor, det var inte
något avtal...

Kommer biffen snart, tror ni?

Jo, alldeles genast. Uppasserskan öppnar luckan och
ser in i köket.

Men om nu saken kom fram en dag? Om expediten
kom att fatta misstankar, började tänka på händelsen
med brödet, de fem kronorna som kvinnan fick tillbaka
på? Det var inte omöjligt att han kunde komma på det
en dag, kanske nästa gång jag gick dit. Nåja,
herregud... Jag ryckte i smyg på axlarna.

Var så god! säger uppasserskan vänligt och sätter
biffen på bordet. Men vill ni inte hellre gå in i ett annat
rum? Här är så mörkt.

Nej tack, låt mig vara här bara, svarar jag. Hennes

vänlighet gör mig genast rörd, jag betalar biffen genast,
ger henne på en slump vad jag får fatt i nere i fickan och
trycker till hennes hand. Hon ler och jag säger på skämt
med våta ögon: Resten skall ni ha att köpa en gård för...
Å, väl bekomme!

Jag började äta, blev efterhand mer och mer glupsk och
slukade stora stycken utan att tugga dem. Jag slet i
köttet som en människoätare.

Uppasserskan kom åter bort till mig.

Vill ni inte ha något att dricka? säger hon. Och hon
lutar sig ner en smula emot mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 27 00:31:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svalt/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free