- Project Runeberg -  Svält /
106

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

106 Soält

ken; jag blamerar er mitt för alla ögon bara med min
dräkt. Ja, det är verkligen sant; jag menar det.

Hon studsar. Hon ser hastigt upp på mig men tiger.
Därpå säger hon:

Herregud också! Mer säger hon inte.

Vad menar ni med det? frågade jag.

Usch nej, säg inte sådant... Nu har vi inte så långt
kvar. Och hon började gå hastigare.

Vi veko upp för Universitetsgaten och sågo redan
lyktorna på St. Olafs plats. Då gick hon långsammare igen.

Jag vill inte vara indiskret, säger jag, men vill ni inte
säga mig ert namn innan vi skiljas? Och vill ni inte bara
för ett ögonblick ta bort floret, så jag får se er? Jag skulle
vara så tacksam.

Paus. Jag gick och väntade.

Ni har sett mig förr, svarar hon.

Ylajali ! säger jag igen.

Ni har förföljt mig en halv dag, ända hem. Var ni
full den gången? Jag hörde åter att hon log.

Ja, sade jag, ja tyvärr, jag var full den gången.

Det var fult av er!

Och jag instämde förkrossad att det var fult av mig.

Vi hade kommit till fontänen, vi stanna och se upp mot
de många upplysta fönstren i nummer 2.

Nu får ni inte följa med längre, säger hon; tack för i
afton! ;

Jag böjde på huvudet, jag tordes inte säga någonting.
Jag tog av mig min hatt och stod barhuvad. Månne hon
ville räcka mig handen?

Varför ber ni mig inte om att gå med tillbaka en bit?
säger hon skämtsamt. Men hon ser ner på sin
skospets.

Herregud, svarar jag, om ni ville göra det!

Ja, men bara en liten bit.

Och vi vände om.

Jag var ytterst förvirrad, jag visste absolut inte hur
jag skulle gå eller stå; denna människa vände fullständigt
upp och ned på hela min tankegång. Jag var hänförd,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 27 00:31:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svalt/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free