Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svält 107
vidunderligt glad; jag tyckte jag gick till bottnen av
ljuvlig lycka. Hon hade uttryckligen velat gå med tillbaka,
det var inte mitt påhitt, det var hennes egen önskan. Jag
går och ser på henne och blir mer och mer modig, hon
uppmuntrar mig, drar mig till sig med varje ord. Jag
glömmer för ett ögonblick min fattigdom, min ringhet,
hela min jämmerliga tillvaro, jag känner hur varmt
blodet jagar genom kroppen, som i forna dagar, innan jag
föll ihop, och jag beslöt att känna mig fram med ett litet
knep. :
Förresten var det inte er jag förföljde den gången,
sade jag; det var er syster.
Var det min syster? säger hon i högsta grad förbluffad.
Hon stannar, ser på mig, väntar tydligen svar. Hon
frågade på rama allvaret.
Ja, svarade jag. Hm. Det vill säga, det var alltså
den yngsta av de två damerna, som gick framför mig.
Den yngsta? Åhå! Hon skrattade med en gång högt
och innerligt som ett barn. Nej, vad ni är slug! Det sade
ni bara för att få mig att ta av floret. Jag förstod det.
Men «det skall ni allt få titta i kikarn efter ... till straff.
Vi började att skratta och prata varandra i munnen,
vi talade utan uppehåll hela tiden, jag visste inte vad jag
sade. jag var glad. Hon berättade, att hon hade sett mig
en gång förr., för länge sedan, på teatern. Jag hade tre
kamrater med mig och jag hade burit mig åt som en
galning; jag hade bestämt varit full den gången också,
tyvärr.
Varför trodde hon det?
To, iag hade skrattat så.
Taså. Åja; jag skrattade mycket på den tiden.
Men inte nu längre?
Åio, nu också. Det var härligt att vara till!
Vi kommo ned mot Karl Johan. Hon sade:
Nu gå vi inte längre! Och vi vände om och gingo åter
uppför Universitetsgaten. Då vi åter kommo upp till
fontänen, saktade jag mina steg en smula, jag visste att
jag inte fick följa med längre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
