Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 Svält
åt. Under vägen kom jag förbi en port, där följande stod
att läsa: ”Liksvepning hos mamsell Andersen, till höger
i porten.” — Gamla minnen! sade jag och mindes mitt
förra rum på Hammersborg, den lilla gungstolen,
tidningstapeterna nere vid dörren, fyrdirektörens kungörelse och
bagare Fabian Olsens nybakade bröd. Åja, jag hade ju
den gången haft det mycket bättre än nu; en natt hade jag
skrivit en följetong för tio kronor, nu kunde jag inte
skriva något mera, jag kunde inte skriva något alls nu mera,
mitt huvud blev genast tomt så snart jag försökte. Ja,
jag ville ha ett slut på det nu. Och jag gick och gick.
Allt efter som jag kom närmare diversehandeln hade
jag halvt medvetet känslan av att jag närmade mig en
fara; men jag höll fast vid mitt beslut, jag ville utlämna
mig. Jag gick lugnt uppför trappan, jag möter i dörren
en liten flicka som bär en kopp i handen, och jag släpper
henne förbi mig och stänger dörren. Expediten och jag
stå för andra gången framför varandra, ensamma.
Jaha, säger han, det är ett förskräckligt väder.
Vad tjänade denna omväg till? Varför tog han mig
inte med en gång? Jag blev rasande och sade:
Jag kommer inte alls för att prata om vädret.
Denna häftighet förbluffar honom, hans lilla
hökarhjärna slår klick; det hade inte alls fallit honom in att
jag hade bedragit honom på fem kronor.
Vet ni då inte att jag har lurat er? säger jag otåligt,
och jag flämtar häftigt, skälver, är färdig att bruka våld
om han inte genast kommer till saken.
Men den stackars mannen anar ingenting.
Å, du stora värld, vilka dumma människor man är
tvungen att leva ibland? Jag skäller ut honom, förklarar
för honom punkt för punkt hur det hela gått till, visar
honom var jag stod och var han stod då gärningen skedde,
var pengarna lågo, hur jag hade samlat dem i min hand
och slutit handen omkring dem — och han förstår
alltsammans, men gör likväl ingenting åt mig. Han vänder
sig hit och dit, lyssnar efter fotstegen i rummet bredvid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
