- Project Runeberg -  Svält /
118

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118 S v ält

de på ett hår att han skulle behöva gå ut till oss och se
vad det var som försiggick. Nej, det fanns inte längre
någon gräns för de nedriga saker jag kunde göra!

Nå, men varför hade jag inte blivit fasttagen? Så hade
det varit slut. Jag hade ju så gott som räckt fram
händerna mot handklovarna. Jag skulle inte alls ha gjort
något motstånd, jag skulle tvärtom ha hjälpt till.
Himlens och jordens herre, en dag av mitt liv för en sekund
av lycka igen! Hela mitt liv för en grynvälling! Hör
mig bara denna gång!...

Jag lade mig i de våta kläderna; jag hade en oklar
känsla av att jag kanske skulle dö om natten och jag
använde mina sista krafter till att ordna en smula i min
säng, så att det skulle se litet ordentligt ut omkring mig
på morgonen. Jag kwinse händerna och lade mig till
rätta för att sova.

Så med en gång minns jag Ylajali. Att jag alldeles
hade glömt henne under hela kvällen! Och mycket svagt
tränger ljuset in i mitt sinne igen, en liten stråle sol, som
gör mig så välsignat varm. Och det blir mera sol, ett
milt, fint sidenljus, som smeker mig så bedövande
ljuvligt. Och solen blir starkare och starkare, bränner skarpt
mot mina tinningar, kokar tung och glödande i min
utarmade hjärna. Och till sist flammar för mina ögon
ett vanvettigt bål av strålar, en brinnande himmel och
jord, människor och djur av eld, fjäll av eld, djävlar av
eld, en avgrund, en öken, en hel värld i brand, en
rykande yttersta dag.

Och jag såg och hörde intet mera...

Nästa dag vaknade jag i svett, fuktig över hela
kroppen, febern hade grasserat ganska våldsamt med mig. Till
en början hade jag ej något klart medvetande om vad
som försiggått med mig, jag såg mig förvånad omkring,
kände mig totalt bortkommen i mitt väsen, kände inte alls
igen mig. Jag kände på mig uppefter armarna och ner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 27 00:31:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svalt/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free