Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svält 119
efter benen, föll i förundran över att fönstret satt på den
väggen och inte på den rakt motsatta väggen, och jag
hörde hästarnas stamp nere på gården, som om de
kommit ovanifrån. Jag kände också starka kväljningar.
Mitt hår låg vått och kallt kring min panna; jag reste
mig på armbågen och såg ner på huvudkudden: vått hår
låg kvar även på den i små tottar. Mina fötter hade
svällt upp i skorna under nattens lopp, men de gjorde icke
ont, jag kunde bara inte röra tårna så mycket.
Då det led fram på eftermiddagen och redan börjat
skymma litet, gick jag upp ur sängen och började att
pyssla omkring i rummet. Jag trevade mig fram med
små, försiktiga steg, försökte att hålla jämvikten och
sparade så mycket som möjligt mina fötter. Jag led inte
så mycket och jag grät inte; jag var på det hela taget
inte ledsen, jag var tvärtom välsignat nöjd; det föll mig
inte in just då att någonting kunde vara annorlunda än
det var.
Så gick jag ut.
Det enda som plågade mig en smula var, trots mitt äckel
för mat, likafullt hungern. Jag började att känna en
skamlig aptit igen, en inre glupande matlust som ständigt
blev värre och värre. Det gnagde obarmhärtigt i mitt
bröst, bedrevs ett tyst, underligt arbete därimne. Det
kunde gott vara ett tjog små, små fina djur, som lade
huvudet på den ena sidan och gnagde litet, därpå lade
huvudet på den andra sidan och gnagde litet, lågo
alldeles stilla ett ögonblick, började igen, borrade sig in utan
bråk och brådska och efterlämnade tomma gångar
överallt där de foro fram...
Jag var icke sjuk, men matt, jag började att svettas.
Jag tänkte gå bort till Stortorget för att vila litet; men
vägen var lång och besvärlig; äntligen var jag då gott
och väl nästan framme, jag stod i hörnet av torget och
Torvgaten. Svetten rann ner i mina ögon, fuktade mina
glasögon och gjorde mig blind och jag hade just stannat
för att torka av mig en smula. Jag märkte inte var jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
