- Project Runeberg -  Svält /
120

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120 Svält

stod, jag tänkte inte på det; bullret omkring mig var
fruktansvärt.

Plötsligt ljuder ett rop, ett kallt, skarpt se opp! Jag
hör detta rop, hör det mycket väl, och jag rycker nervöst
åt sidan, tar ett steg så hastigt mina dåliga ben kunna
röra sig. Ett vidunder till brödvagn stryker förbi mig
och snuddar vid min rock med hjulet; hade jag varit
litet raskare skulle jag ha gått alldeles fri. Jag kunde
kanske ha varit litet raskare, litet, litet raskare, om jag
hade ansträngt mig; det var ingenting att göra åt det nu,
det gjorde ont i min ena fot, ett par tår blevo krossade;
jag kände att de liksom krullade ihop sig inne i skon.

Brödköraren håller in hästarna av alla krafter; han
vänder sig om på vagnen och frågar förskräckt hur det
gick. Jo, det kunde ha gått myecket värre ... det var
kanske inte så farligt ... jag trodde inte att någonting var
sönder... Å, jag ber ...

Jag drev bort till en bänk det fortaste jag kunde; dessa
många människor, som stannat och glodde på mig, hade
gjort mig förlägen. Egentligen var det inte någon
dödsstöt, jag fått, det hade gått förhållandevis lyckligt, när
olyckan i alla fall skulle var ute. Det värsta var att
min sko blivit söndertrasad, sulan hängde lös på spetsen.
Jag höll upp foten och såg blod inne i gapet. Nå, det var
inte gjort med vett och vilja av någondera parten, det var
inte mannens avsikt att göra det värre för mig än det var;
han såg mycket förskräckt ut. Om jag hade bett honom
om ett litet bröd från vagnen, så hade jag kanske fått det.
Han hade säkert givit mig det med glädje. Gud fröjde
honom i gengäld där han är.

Jag var mycket hungrig och jag visste inte var jag
skulle göra av mig för min oblyga aptit. Jag vred mig
hit och dit på bänken och lade bröstet ända ner på mina
knän. Då det blev mörkt larvade jag bort till Rådhuset
— Gud vet hur jag kom dit — och satte mig på kanten
av balustraden. Jag slet ur den ena fickan i min rock
och gav mig till att tugga på den, förövrigt utan någon
avsikt, med dyster min, med ögonen stirrande rätt fram

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue May 27 00:31:57 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svalt/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free